Är du smartare än en AI?

En kvinna går in i en bilaffär. Hon möts redan i dörren av en överdrivet hjälpsam säljare. Han hälsar med ett glatt leende och leder hennes uppmärksamhet mot en rödlackerad bil som ser snabb ut. Hon informeras om antalet hästkrafter (många), hur energisnål den är (behöver typ aldrig tankas eller laddas) och om att den är helt självkörande.

”Du kommer att kunna sitta i baksätet och äta chips och kolla på Game of Thrones”, säger säljaren och ler sitt bredaste leende. Den inbyggda AI:n tar hand om all körning.

”Ja, jo, det låter ju bra”, säger hon, lite avvaktande. ”Kan man lita på den fullt ut då?”

”Javisst”, säger säljaren, men tvekar lite innan han tillägger: ”Alltså den är ju inte perfekt. Just den här modellen har några kända buggar.” Det breda leendet är borta nu. ”Det har hänt att de går ner i viloläge mitt under körningen. Stänger ned helt till och med. De kan också bli rätt aggressiva och ta en del onödiga risker.”

Kvinnan tar ett steg tillbaka. Säljarens panna är nu täckt av små svettdroppar. ”Finns det fler buggar jag borde känna till?” frågar hon.

”Nja ... alltså, de är lite lättdistraherade. En låt på radion kan anropa ett barndomsminne som plötsligt måste bearbetas parallellt med körningen. Vi har också haft rätt mycket problem med att de har audiokontakt med andra botar medan de kör. Trots att det sätter ner bilkörningsförmågan rejält”. Säljaren svettas ymnigt nu.

”... Men förutom de sakerna och kanske några till så funkar de faktiskt väldigt bra”, avslutar han, med ett krampaktigt leende.

Tror du att hon köpte bilen? Hade du köpt bilen?

Läs också: Expertens bästa tips: så här kommer du igång med IoT

De flesta bilar körs än så länge inte av en AI, utan av en människa, men har du tänkt på hur begränsad vår funktion i en bil är? Vi är bara ett gränssnitt mellan det som händer på vägen och bilens styrsystem och motor. Vi är utrustade med visuell förmåga och en uppsättning algoritmer.

Om bilen framför bromsar in kickar en algoritm igång som gör att bromspedalen trycks ned. Om en älg springer ut framför bilen är det en annan funktion som anropas – panikbromsning. Det är en ganska begränsad mängd av vår intelligens vi behöver använda. Vår fantasi, människans stora styrka, behövs inte till mer än att föreställa oss att det kan finnas något bakom kröken eller på andra sidan krönet. Att börja fantisera utöver det är inte till någon fördel i bilkörningssituationen.

Inte konstigt att mänskliga förare är så självklara att ersätta med AI. Bilar framförs ju egentligen av en slags botar redan idag. Köttbotar. Fast köttboten är en ganska dålig bilkörningsbot. Ingen av oss hade köpt en självkörande bil om den hade samma buggar som en människa.

Vart vill jag komma med det här? Jo, under sommaren har jag experimenterat lite med olika tjänster för att bygga artificiell intelligens. Det har fått mig att tänka mycket på vad artificiell intelligens egentligen är, och vad intelligens är över huvud taget.

Jag började med att bygga en enkel chattbot. En chattbot kan användas som gränssnitt mot vilken tjänst som helst, istället för ett grafiskt gränssnitt. Men vad är det egentligen som gör en chattbot till en AI? Är den intelligent på riktigt? Kan den lära sig saker själv? Är den inte bara ett röstgränssnitt?

Definitionen på AI är ”Intelligens som uppvisas av maskiner”. Men vad är intelligens? En vanlig definition är ”förmåga att förvärva och tillämpa kunskaper och färdigheter.”

Alltså att man kan lära sig saker, och sedan använda sig av det man lärt sig. Till exempel lära sig olika regler för bilkörning, sedan övningsköra med en vettskrämd släkting eller körskollärare och i slutänden tillämpa sina kunskaper och färdigheter på vägarna.

Till vår mänskliga intelligens räknas ofta förmågorna att resonera, planera, lösa problem, associera, tänka abstrakt och förstå mänskligt språk.

Det som gör en chattbot till en AI är just förmågan att förstå mänskligt språk. Om det finns artificiell intelligens inbyggt i en strömmande musiktjänst, till exempel, ska den kunna förstå en människas olika sätt att uttrycka sig och inte bara exakta kommandon. Någon kanske säger: ”Jag vill höra den där deppiga låten av Broder Daniel. Den som fick nån sorts monument sen.” Och tjänsten ska spela ”Shoreline”.

Okej, så rent definitionsmässigt passerar en chattbot som en AI, men kan den lära sig saker själv? Kan jag ta den lilla bot jag byggt och låta den surfa runt på internet tills den får självmedvetande, som Skynet i Terminator? Blir det IdebRoBot som tar över världen om några månader?

Jag tror många har sådana förväntningar på AI – inte att AI ska ta över världen, men att AI ska kunna lära sig saker helt själva.

Vad jag vet finns det ingen som tror att det funkar så med mänsklig intelligens. Ingen tror att vi kan ta en helt ny människa och stoppa in den i en låda och ta ut den efter ett halvår och då bara vet den allt som finns att veta.

Det funkar inte ens om vi stoppar den nya lilla människan i världens största bibliotek.

Läs också: Googla som ett proffs – här är 14 knep som gör dig till en supersökare

En mänsklig intelligens måste matas med massor av data och få lära sig en massa algoritmer för hur data ska användas. Inlärningen sker bland annat genom:

1) att andra mänskliga intelligenser talar om saker för den nya;
2) härmande av hur andra gör;
3) trial and error.

För att exempelvis lära sig huruvida sand är ätbart kan man tänka sig att barnet går igenom inlärningsprocessen:

1) En förälder säger att man inte ska äta sand.
2) Ingen vuxen observeras äta sand.
3) Jag tror jag ändå provar att äta lite sand.

Resultat: Man kan inte äta sand, men nu vet jag i alla fall hur det smakar.

En AI behöver också hjälp för att lära sig saker. Den behöver matas med en massa data, och sen behöver den veta hur den ska tolka data. Den kan:

1) få instruktioner av en mänsklig eller artificiell intelligens med mer erfarenhet;
2) härma andra mänskliga eller artificiella intelligenser; 
3) lära sig genom trial and error.

Men trial and error förutsätter oftast någon form av handpåläggning av en mänsklig intelligens.

En chattbot kan lära sig saker av dem den chattar med, men precis som ett barn kan den då hamna i ”dåligt sällskap”. Den kanske hamnar i en filterbubbla där alla gillar katter bättre än hundar: då kommer botten också att föredra katter. Den kommer att sjunga kattens lov för alla den pratar med. Fast, ja ni fattar: ”katter” och ”hundar” är egentligen något annat. (Eller, hm, med tanke på hur internet ser ut så kan det också mycket väl handla just om katter och hundar.) Här är ett konkret exempel på när en chatbot hamnat i dåligt sällskap.

En AI som ska köra en bil då? Ja, den måste ju kunna se vad som händer på vägen, precis som en människa. Den måste matas med alla regler som finns runt bilkörning, precis som vi. Sen måste den också matas med ett stort antal referenssituationer. ”Vad händer om ...?” Det går inte att komma ifrån inlärningsprocessen.

Så vad skiljer artificiell intelligens från mänsklig intelligens? Om jag tar de data jag har i min hjärna och de algoritmer jag kan använda för att dra en slutsats så blir den att det inte är så mycket som skiljer. Inte om man tittar på hur vi använder vår intelligens i enskilda processer i vår vardag. När vi kör bil, kokar makaroner eller bokar tågbiljett till Säffle.

Med det inte sagt att inget skiljer en AI från en människa. Det är ett ämne för en helt annan artikel, men några skillnader är att när en AI väl har gått klart i körskolan så kommer den aldrig att somna vid ratten. Den kommer inte att chansa och köra dagen efter en vild fest, och den kommer garanterat inte att kolla om den har fått några likes på sitt senaste inlägg på Facebook medan den kör.