Atea gick ensam ur striden när 13 kommuner och 15 kommunala bolag i Örebro och Värmlands län skulle upphandla en it-leverantör av användarnära produkter och tillhörande tjänster.

Någon vidare strid blev det dock inte för återförsäljarjätten. Det var nämligen ingen annan än Atea som lämnade anbud om att få leverera på avtalet, som beräknas vara värt 350 miljoner kronor under avtalstidens två plus ett plus ett år. De produkter det handlar om är servrar och nätverksprodukter samt datorer, skärmar, surfplattor, telefoner och projektorer.

Att det bara var Atea som mäktade med att lämna anbud ger ju ingen vidare konkurrenssituation. Kritiska röster menar att kraven var så högt ställda, inte minst när det gäller partnerstatus hos exempelvis Microsoft och Cisco, att det bara var Atea som klarade av att möta kraven.

Den bilden håller dock inte Eric Löfberg med om. Han är it-strateg vid Kils kommun och en av dem som varit med och jobbat med upphandlingen.

– Den förra upphandlingen vi gjorde blev överklagad. Då var det tre leverantörer som lämnade anbud, Atea, Dustin och Ricoh. Den här gången var det ännu fler aktörer som ställde kvalificerade frågor, men sedan var bara en aktör som kom in med anbud, säger han.

Men ni hade hoppats på fler anbud?

– Jag var en smula överraskad över att det inte var fler som svarade. Vi vet vad vi har för kompetens internt och vilken partnerstatus vi behöver komplettera med, och vi var noga med att se till att det fanns fler leverantörer som kunde komma i fråga. Och det fanns inget som hindrade anbudsgivarna att jobba tillsammans med underleverantörer, säger han.

Läs också: Standardplattformar duger inte för Ikea – ”extremt besviken på branschen”

Problematiken med bara en anbudsgivare är dock inte unik. Tvärtom är den betydligt vanligare i Sverige än vad som är genomsnittet inom OECD.

– Generellt sett är vi i Sverige relativt dåliga på att få in många anbud. Vi borde bli bättre där, säger Stefan Holm, näringspolitisk expert på Almega, och fortsätter:

– Tittar man på snittet inom OECD så är det ungefär 5 procent av upphandlingarna som bara får in en anbudsgivare. I Sverige är den siffran 12 procent. Det är ett problem som vi måste bli bättre på att adressera.

Att Atea är dominant i offentlig sektor är knappast någon nyhet, och det är så klart en förklaring till att det slutade så i den värmländsk-närkiska upphandlingen. Stefan Holm och Almega tror dock att konkurrensen skulle öka om det gjordes fler upphandlingar i mindre skala i Sverige.

– Det kan till exempel bero på att det är en stor aktör som tar allt, men det kan också bero på att vi i Sverige gör stora upphandlingar i stor utsträckning. Nya LOU gör det möjligt att göra mindre upphandlingar, men det var man uppenbarligen inte intresserade av i det här fallet, säger han.

Läs ocksåFast pris eller agilt? Tyvärr måste du välja

Den frågan var givetvis på tapeten hos de aktuella kommunerna, men enligt Eric Löfberg valde man istället att samarbeta.

– Det är många som har funderat på att göra det, men vi valde att göra så här. Det krävs mycket arbete på kommunernas it-avdelningar och det är en stor arbetsinsats att formulera bör- och skallkrav. Vi har samarbetat tidigare också, då många av oss avropade på Karlstads avtal, säger han.

Finns det inte en stor risk att det blir mycket dyrare om det bara är en aktör utan konkurrens som lämnar anbud?

– Vårt uppdrag som it-chefer är att bidra till en så ekonomisk utveckling som möjligt, och vi är väl insatta i hur marknadens priser ser ut. Vi gjorde en varukorg baserad på typkonfigurationer utifrån alla våra verksamheter. De verksamheterna är ganska likriktade, så vi hade ett antal produktkategorier, och en maxmarginal som får läggas på för att säkerställa att de inte lägger på för mycket, säger han.