Enormt intresse för öppna geodata. Vad är det som lockar egentligen?

Bland alla data som myndigheterna sitter på är geodata det som väcker störst intresse. Det handlar om sådant som kartor, fastighetsdata och liknande som finns hos Lantmäteriet men också information om geologiska förhållanden som finns hos Sveriges geologiska undersökning, SGU, exempelvis. Det kan också vara uppgifter som finns ute i kommunerna – som exempelvis var olika ledningar är nedgrävda.

– Det här är information där det finns många tillämpningar för alla typer av branscher. Det kan handla om sådant som resvägar, navigering av olika system, transporter – och det är också data som inte behöver vara inbyggt i en produkt utan som finns som stöd, säger Erik Lakomaa, forskare vid forskningsinstitutet EHFF vid Handelshögskolan som studerat den samhällsekonomiska effekten av att öppna geodata.

Redan i dag använder sig företagen allt mer av geodata i sina dataanalyser och exempelvis har det svenska analysföretaget Qlik byggt in det i sina verktyg.

Läs också: Festen avblåst – inga pengar till Lantmäteriets öppna kartdata

– Det är inget nytt i sig men nu börjar vi komma längre än bara att markera var ett företags varuhus ligger på en karta, säger Markus Rytkölä som är teknikchef på Qlik.

Han beskriver hur uppgifter om hur människor bor och rör sig kan kombineras med försäljningssiffrorna i en butikskedjas butiker.

– Då kan man se var kunderna finns, om någon äter av någon annans kundgrupp eller om det finns plats för nyetablering.

Det behöver inte heller bara handla om geodata från det offentliga för företagen – det kan handla om att också analysera flöden i den egna geografin, exempelvis i en fabrik. Men ju fler datakällor, desto fler saker kan analyseras.

Vid sidan av suget från företag så finns det också stora vinster även för samhället i stort konstaterar Erik Lakomaa.

– Det kan handla om data från SGU kring var det borrats efter vatten. Genom att få tillgång till det så kan man kanske hitta vatten efter att borra två hål i stället för tre – att få ner felprocenten i den typen av projekt gör att kostnaderna kan minska drastiskt.

I studien, som kom förra året, landar han i att samhället skulle tjäna minst 200 miljoner om året på att öppna upp geodata.

Han är tydlig med att han i resultatet också räknat in det faktum att myndigheterna som berörs inte längre kan finansieras genom att ta betalt för den data de sitter på utan att de i stället måste finansieras av våra gemensamma skattepengar.

– Även när jag räknar på en miniminivå så är kalkylen att det lönar sig att anslagsfinansiera. Det finns ju säkert också tillämpningar vi ännu inte känner till som gör att det kommer att löna sig ännu bättre.

Trots att det alltså ser ut att bli en god affär rent samhällsekonomiskt och att applådåskorna från företagen skulle eka om staten öppnade sina geodata så har det inte hänt ännu. Lantmäteriets begäran om att få 130 miljoner kronor för att kunna påbörja arbetet med att släppa stora datamängder fick inte plats i budgeten – i stället var besekdet att regeringen skulle återkomma i frågan.

Erik Lakomaa är inte direkt förvånad utan pekar på att den svenska förvaltningstraditionen inte gifter sig särskilt väl med det EU-direktiv, psi-direktivet, som ålägger Sverige att göra information mer tillgänglig för allmänhet och företag.

– Det är en förvaltningsfråga i grunden. I Sverige har vi exempelvis systemet att vi inte sekretessprövar allmänna handlingar förrän de begärs ut – och då blir det svårt att veta vad som kan lägga ut eftersom det inte kan sekretessprövas i förväg.

Läs också: GDPR: Här är allt du behöver veta om EU:s nya dataskyddsregler

Sverige har dessutom varit flitigt när det gäller att samla in personuppgifter och blanda in dem i alla möjliga data.

– Den nya dataskyddsförordningen, GDPR, har dataminimering som princip, att samla in så lite som möjligt. Men i Sverige har vi tillämpat vad man kan kalla datamaximering och samlat in så mycket uppgifter som möjligt.

Det här är problem som går att komma runt – det handlar om hur dataregistren ser ut enligt Erik Lakomaa. Och i maj nästa år kan vi redan vara närmare lösningen på det problemet tror han.

– När vi tvingas anpassa oss till den nya dataskyddsförordningen så kan vi lösa en del av problemen runt öppna data i samma veva.

I en mejlkommentar till CS konstaterar digitaliseringsminister Peter Eriksson att frågan är viktig men ger inga svar på varför det ännu inte tagits beslut om en större satsning.

"Regeringen gör fler viktiga digitaliseringsinsatser i budgeten för 2018 – även en insats när det gäller öppna geodata. Vi behöver utan tvekan göra betydligt mer och jag hoppas på bättre gehör nästa år", skriver han.