En gemensam nationell it-strategi för skolan – det är en fråga som länge irrat runt som ett osaligt spöke som inte lyckats ta fysisk form.
I takt med att digitala verktyg kommit in i skolorna har det blivit tydligt att ambitionsnivåerna och tillgången har sett och ser väldigt olika ut runtom i landet. Många kommuner har därför efterfrågat en strategi för att förstå vad som väntas av dem och vad de ska förhålla sig till.
Men strategin har dröjt. Utbildningsminister Jan Björklund sa blankt nej i det längsta tills han i början av valåret 2014 kovände och meddelade att han skulle ge uppdraget till Skolverket före valet.
Läs också: Gymnasieministern: ”Pedagogiken ska vara herre och it ska vara tjänare”
Så blev det inte men till sist, 2015, gav vår nuvarande regering uppdraget till Skolverket som lämnade sitt förslag till strategi i april 2016. Sedan dess har förslaget varit ute på en snabb remissrunda och beretts under lång tid på regeringskansliet innan resultatet – som på vägen fått namnet Digitaliseringsstrategi för skolan – klubbades i slutet av förra veckan.
– Det är anmärkningsvärt att vi fått vänta till 2017 på den här strategin men den är mycket välkommen, säger Johanna Jaara Åstrand, ordförande för Lärarförbundet.
Utbildningsminister Gustav Fridolin, MP, förklarar den långa beredningen med att man gjort ett omtag för att kunna jobba närmare Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.
– På det sättet kan vi säkra att det vi beslutar om också kan förankras så att det faktiskt också händer, säger han.
Han pekar också på att regeringen velat fatta de styrande besluten innan strategin presenterades.
Det handlar om ett antal andra pusselbitar för skolans digitalisering – som exempelvis att programmering och digital källkritik förts in i läroplanen och de nationella proven ska digitaliseras.
– Vi har också avsatt mer pengar till lärarnas fortbildning, säger Gustav Fridolin.
Strategin fokuserar på höjd digital kompetens hos alla i skolan, en likvärdig tillgång till och användning av digitala verktyg och forskning och uppföljning kring de möjligheter som digitaliseringen ger i skolan.
Men till skillnad från det förslag som Skolverket tog fram där det föreslogs att alla elever och lärare ska ha tillgång till egna digitala verktyg så är regeringens strategi betydligt vagare och talar om att de "ska ha tillgång till digitala verktyg utifrån sina behov och förutsättningar."
Gustav Fridolin förklarar att regeringen i stället valt en metodik som dels använder styrdokument, och det då krävs tillgång till viss teknik för att få de kunskaper som styrdokumenten innehåller, dels att låta strategin följas av konkreta handlingsplaner som tas fram tillsammans med SKL
– De handlingsplanerna kan innehålla tidsramar när vi vill ha uppnått delmål på vägen och då kan vi fånga upp de huvudmän som ligger efter och sporra dem som ligger långt fram, säger han.
Men Johanna Jaara Åstrand, ordförande för Lärarförbundet tycker att det är ett problem att strategin inte är tydligare.
– Skolverket var betydligt mer konkret på flera områden – de satte mål för tillgången på digitala verktyg och var tydligare med hur lärare och skolledare kan utveckla sin digitala kompetens, säger hon.
– Visst är det bra att jobba nära huvudmännen SKL och bryta ner strategins delmål till aktiviteter. Men det är viktigt att inte glömma bort professionen.
Läs också: Boom för svensk edtech – och snart kommer ketchup-effekten
Edward Jensinger, gymnasieområdeschef i Malmö som länge arbetat med skolutveckling och digitalisering av skolan efterlyser också skarpare skrivningar.
– Jag är väldigt glad över strategins existens. Men det finns ett antal saker som inte finns med. Det är inte tydligt hur den ska genomföras, inte hur den ska finansieras och heller inte var ansvaret ligger. Det är frågetecken som för likvärdighetens skull borde rätas ut till utropstecken, säger han.
Strategin skapar ett allt för stort tolkningsutrymmet – och olika tolkningar kan förvärra den ojämlikhet som finns mellan olika skolor och kommuner anser han.
– Det är inte utpekat att vi ska gå från a till b utan från a till någonting annat. Där borde vi ha lärt oss att det är bättre om alla går i takt annars riskerar skillnaderna mellan skolorna att öka.
Han tycker också att det är synd att regeringen inte sätter ner foten när det gäller tillgången på digitala verktyg och håller inte med om att styrdokumenten i sig är så tydliga att de verkligen visar att det krävs en viss tillgång på teknik.
– Bara en sådan sak som att nationella proven blir digitala kräver ju egentligen att eleverna har tillgång till egna datorer, annars går det inte att lösa. Men det kommer finnas någon kommun som tolkar det på ett annat sätt. Och då får eleverna i de olika kommunerna olika förutsättningar och det påverkar likvärdigheten.
Att förlita sig på handlingsplaner tillsammans med SKL ser han inte som en garanti för att jämna ut mellan kommunerna.
– SKL är ju kommunerna och för fram det som kommunerna önskar. Samtidigt finns problemet att de ligger så olika till i sin digitala utveckling.
Edward Jensinger tycker heller inte bara det är strategin som är otydlig utan även de skrivningar som lagts in i läroplanen.
– Jag skulle säga att det finns tusen och åter tusen matematiklärare som inte vet vad som gäller med mindre än ett år kvar tills programmering ska börja läras ut.
Både han och Johanna Jaara Åstrand är däremot nöjda med att strategin tar upp vikten med forskning som de anser vara ett eftersatt område.
– Men jag skulle gärna sett att man skickat in en stor bunt pengar rakt in i forskningen också, säger Edward Jensinger.
Finansieringen är också något som inte alls nämns i strategin. Åsa Fahlén ordförande i Lärarnas Riksförbund konstaterar i en kommentar att det inte handlar om små investeringar.
– Det kommer att behövas mycket fortbildning och utbildning. Mycket inköp av hårdvara, mjukvara, digitala läromedel och teknisk support. Det behövs också pedagogisk support och allt detta kostar pengar, säger hon.
