(CS/Lissabon) För ett år sedan satt jag här i Lissabon och skrev i chock. Donald Trump hade just vunnit presidentvalet i USA och stämningen på Europas största techkonferens Web Summit kunde liknas vid en begravning där alla dessutom var gravt bakfulla. Folk gick omkring som levande döda frågetecken och undrade vad i hela friden som hänt. Och ställde sig, helt korrekt, frågan: herregud, har vi kanske bidragit till detta?
Jag var inte den enda som tänkte det jag skrev ner. Responsen från er läsare var massiv och många andra experter och tyckare runt om i världen luftade liknande tankar. Det var dags för techsektorn att ta samhällsansvar på riktigt. Det såg ut att vara ett uppvaknande.
Det var det inte. Åtminstone inte för de viktigaste aktörerna.
Ett år efter valet av Trump är stämningen bättre bland de 60 000 deltagarna på Web Summit. Men inte helt och hållet på samma evangelistiska och sorglösa sätt som man ofta sett på techkonferenser tidigare, utan med tydliga inslag av både självrannsakan och utkrävning av ansvar.
Sökarljuset har riktats mot techgiganterna i Silicon Valley. De har inte lyckats övertyga någon om att de tar sitt samhällsansvar, vilket till slut fått allmänheten att reagera, och politikerna att agera. Det är så det brukar se ut: när ett företag eller en bransch inte kan eller vill lösa sina problem höjs röster om lagstiftning och politiken sätter till slut ner foten.
Techgiganterna är i dag under hård press, på flera fronter. Här är de viktigaste anklagelserna:
1. De stjälper snarare än hjälper demokratin.
Fake News och desinformation var givetvis ett stort ämne på Web Summit, precis som på Gartners konferens i Barcelona som min kollega Karin Lindström lämnat en oroväckade rapport från.
EU meddelar att man nu kommer att vidta åtgärder, eftersom techjättarna – främst Facebook och Google – inte gör något av egen vilja. Det är först när de dragits in i de amerikanska myndigheternas utredning om Rysslands inblandning i presidentvalet som de vaknat.
Fallet Facebook är extra intressant. Där avfärdade som bekant Mark Zuckerberg alla tankar om att Facebook och spridningen av falska nyheter hade påverkan på valutgången som galenskaper. I dag har Facebook konstaterat att 126 miljoner amerikaner nåddes av falska valannonser köpta med rubel. Zuckerberg har tvingats pudla och har nu gjort det till företagets högsta prioritet att lösa problemet.
Läs också: Facebooks ryska trollsiffor visar hur billigt det är att påverka ett val
En fotnot: Under Web Summit intervjuades Trump-kampanjens digitalgeneral Brad Parscale på scenen (ja, det var ganska laddad stämning). Han bekräftade där att personal från Facebook suttit på kampanjhögkvarteret för att hjälpa kampanjen pumpa ut 10 000-tals annonser per dag på bästa sätt. ”När du har 100 miljoner dollar att spendera på reklam i sociala medier är det många som vill besöka ditt kontor”, konstaterade han avmätt. Även om det varken är olagligt eller omoraliskt är det ändå en ögonöppnare, Facebook är djupt insyltat i det politiska spelet i dag.
2. De spelar inte schysst.
Google åkte i somras på en bot på 23 miljarder kronor från EU-kommissionen för att ha missbrukat sin dominerande ställning på sök.
Amazon ska enligt EU-kommissonen betala 2,4 miljarder i restskatt efter att ha undvikit att skatta för nästan två tredjedelar av sin vinst i EU-länderna, tack vare en uppgörelse med Luxemburg.
Apple ska enligt EU-kommissionens beslut 2016 betala tillbaka 127 miljarder kronor i skatt som uteblivit när Apple slussat pengar till lågskattelandet Irland, något som EU menar är illegalt statsstöd. Enligt jätteläckan Paradise Papers i veckan ska Apple redan 2013, när det irländska upplägget började ifrågasättas, ha flyttat hanteringen av sin enorma utlandskassa på 250 miljarder dollar till kanalön Jersey, där bolagsskatten är noll procent.
3. De håller oss inte säkra.
Ett exempel: När Microsofts chefsjurist Brad Smith talar på Web Summit pekar han ut den 12 maj 2017 som ett datum för historieböckerna. Då slogs 230 000 datorer i över 150 länder ut i Wannacry-attacken, en attack Brad Smith anser utfördes av Nordkorea. Gisslanprogrammet orsakade stor skada i många organisationer, men kanske värst i Storbritannien där flera sjukhus verksamhet låg nere och operationer fick ställas in.
Attacken utfördes med verktyg som stulits från amerikanska NSA och som utnyttjar ett säkerhetshål i – ta-daa! – Microsofts Windows. Det är förstås omöjligt att skapa kod som med 100 procents säkerhet inte kan exploateras, men likväl är det Brad Smiths företags mjukvara som utnyttjats.
Läs också: Ska du koppla upp ditt hem? Det tar bara minuter innan hackarna hittar dig
Det här vet givetvis Microsoft, och Brad Smith beskriver Wannacry som ett uppvaknande. Inte nog med att Microsoft nu satsar ännu mer på säkerhet än tidigare, Brad Smith lobbar även hårt för en ”digital Genevekonvention”, där techföretagen lovar att samarbeta med varandra för att få ut säkerhetsuppdateringar till kunderna och samtidigt förbinder sig att aldrig samarbeta med stater som har för avsikt att genomföra cyberattacker.
Även Simon Segars, vd för brittiska chippsnillena Arm, höll ett långt anförande om vikten av pålitlighet och trovärdighet när nya teknikprodukter utformas. ”Pålitlighet är det största hindret” framöver, menade han.
Och det är här som det börjar bränna ordentligt. För allt detta kokar ner till frågeställningen: kan vi lita på den nya tekniken, och företagen bakom den?
Min uppfattning är att allt fler svarar nej på den frågan. Och i så fall är det inte längre bara ett problem för Silicon Valleys miljardbolag, utan en framtidsfråga för hela branschen.
I en undersökning som Web Summit gjort bland 286 ledande riskkapitalister från hela världen svarar 80 procent att techindustrin inte har gjort tillräckligt för att motverka fake news. Och, mer uppseendeväckande, en av tre investerare håller med i påståendet ”internetbolag är inte en god kraft och måste regleras”.
Lägger vi till Silicon Valleys dokumenterade problem med grabbkultur och sexism och nätjättarnas oförmåga att hantera hat och hot på nätet kan vi konstatera att tech är på god väg att bli ett skällsord.
Rena enterprise-spelare kan tro sig stå utanför allt detta. Oracles vd Mark Hurd fick frågan hur han tror att internetbolagens allt sämre rykte smetar av sig på bolag som hans. Hurd svarade undvikande med att de har fullt fokus på att hjälpa sina företagskunder på bästa sätt. Så enkelt är det förstås inte, särskilt som även företag som Oracle har verksamheter i riskzonen, såsom Oracle Data Cloud där uppgifter om miljarder konsumenter och företag lagras och säljs för marknadsföring.
Jag upprepar min spaning från ifjol: Trovärdighet kommer att vara en nyckelfråga för alla som jobbar med it och tech. Samhällsansvar oavsett om det rör fake news eller negativa konsekvenser av digitalisering. Säkerhet i systemen, trygghet för användarna. Transparens om hur teknik och algoritmer som påverkar människor fungerar. Goda relationer till lagstiftare och myndigheter, utan att för den skull tumma på användarnas säkerhet. Och kunna visa att tekniken är till gagn för alla och inte för några få.
Inte minst med tanke på att vi verkar springa rakt in i nästa stora revolution – artificiell intelligens – utan att vara överens om hur tekniken kan, ska, eller ens bör användas.
Så här sa Margrethe Vestager, EU:s konkurrenskommissionär, på Web Summits scen, efter att ämnena ovan berörts:
”Vi måste ta tillbaka demokratin. Samhällen handlar om människor, inte teknik. Det största fokuset just nu är om vi kan lita på tekniken eller inte. Det är den största väckarklockan vi någonsin hört. Förut har vi sett potentialen, nu känner vi rädsla för vad den kan orsaka. Om vi inte lär oss att lita på teknik igen kommer vi aldrig att göra något bra av potentialen.”
Teknikutvecklingen kommer aldrig att kunna stoppas av politiker och regleringar. Men jag tror det är bäst för oss alla om hela branschen lyssnar på den där väckarklockan.
