Ibland tar man till överord som skrivande journalist, men att kalla lanseringen av Microsofts kalkylprogram Excel för 30 år sedan för epokgörande, omvälvande och nyskapande är knappast en överdrift.

Ja, det är så länge sedan Excel dök upp för Windows. Men redan innan november 1987 hade det funnits på Macintosh, närmare bestämt sedan september 1985. Men det var med Windowsstödet som Excel kom att nå de stora massorna.

Vad var det då som var så fantastiskt med Excel? Det är kanske svårt att fatta i dag, men innan Excel på Windows hade nästan ingen jobbat med grafiska användargränssnitt. Visst, det fanns några Macanvändare och tidigare under 1987 hade Aldus program Pagemaker för desktop publishing kommit på Windows. Men det var mer undantag, för ett fåtal användare.

Läs också: ”Äntligen har jag ett (nästan) helt Windows-fritt hem”

Ett sätt att förstå hur grafiska användargränssnitt, med multikörning av program som inte heller fanns på allvar innan, förändrade användningen av persondatorer är att sätta sig med en dator med Dos. De flesta lär drabbas av akut klaustrofobi om de gör det. I dag är det visuella arbetssättet, med tillgång till flera program samtidigt, så ingraverat i medvetandet att man inte tänker på det.

Min egen bekantskap med Excel inleddes påsken 1988, alltså ett halvår efter lanseringen. Då var jag nybliven konsult i egen regi, som systemutvecklare, och frilansjournalist i it-pressen. Jag fick hem en packe disketter med en förhandsversion av svenska Excel från Microsoft.

Jag satt i princip hela påskhelgen och skapade kalkyler, helt trollbunden. Det som gjorde mest intryck, förutom det grafiska användargränssnittet, var tre saker:

  • Diagrammen man kunde skapa. Här blåste verkligen Excel etablerade teckenbaserade konkurrenter som Lotus 1-2-3 av banan.
  • Möjligheten att länka kalkylark med varandra. I de tidiga versionerna av Excel fanns det inte flikar, eller sidor, i de enskilda kalkylfilerna. Men man kunde spara arbetslägen med flera länkade kalkyler som visades. Jag vill minnas att sådana arbetslägen kallades arbetsböcker.
  • Makron. Makrospråket i tidiga Excel, VBA användes ännu inte, kanske inte var så fantastiskt mycket bättre än det i Lotus 1-2-3. Men i kombination med det grafiska arbetssättet och arbetsböckerna (om de nu hette så) så kändes det som om det gick att skapa ”riktiga” applikationer.

Så småningom började visserligen en del superanvändare köra grafiska tilläggsprogram till 1-2-3. Om mitt minne inte sviker mig hette ett sådant Always. Men de var helt enkelt inte lika bra, eller snygga, som Excel. Men en del användare som uppskattade 1-2-3 såg sådana lösningar som bättre än Excel, eftersom de upplevde att de fick det bästa av båda världar: 1-2-3 och grafiska användargränssnitt.

Men för den stora massan fanns det ingen tvekan. Excel kom att ta över.

Läs också: Nu ska Excel bli smartare – och förstå dina data

En aspekt på lanseringen av Excel var att den innebar den verkliga introduktionen för Windows. I den första versionen av Excel följde det med en bantad version av Windows. Man körde alltså Excel på samma sätt som ett vanligt DOS-program, de delar av Windows som behövdes drog i gång när man startade Excel.

Men så småningom, när det kom fler Windowsprogram, så installerade allt fler det fullständiga Windows. Efter några år hade Microsoft så många egna Windowsprogram att man kunde lansera Office.

Resten är historia.