I förra veckan skrev vi om hur Advania plockat godbitarna ur Miscos konkursbo. Godbitarna i sammanhanget var möjligheten att avropa på statens stora pc-ramavtal.

Men beskedet om Advanias plötsliga övertagande har också väckt en del frågor, eftersom de aktuella ramavtalslicenserna givetvis är hett eftertraktade.

Inte minst gäller det för bolag som exempelvis Dustin och Ricoh, som båda kämpade hårt för att komma med på ramavtalet. Nu får de istället se en konkurrent, som under namnet Caperio redan hamnat utanför ramavtalet en gång, köra om på insidan genom att plocka russinen ur konkursboet.

– Vi har kontaktat Kammarkollegiet och hoppas på ett snart svar. Vi vill gärna se handlingarna för att få deras syn, säger Eva Ernfors, kommunikationschef på Dustin om ramavtalets efterdyningar.

Och hos rivalen i Solna är det liknande tongångar:

– Jag har inte tillräckligt djupa kunskaper i LOU för att besvara om det är juridiskt riktigt, men moraliskt tycker jag att det är tveksamt. Det sätter LOU lite ur spel, säger Måns Sjöstedt, vd på Ricoh.

Huvudfrågan i sammanhanget är alltså om en ramavtalslicens ska ses som en vara som kan köpas och säljas mellan branschens olika aktörer.

Läs också: Myndigheters investeringar sinkas av överklaganden – ”vi är jävligt irriterade”

Anna Ekberg, enhetschef vid Statens inköpscentral på Kammarkollegiet, förnekar i ett mejlsvar att det skulle vara så. I det aktuella fallet har Misco ansökt om att överlåta ramavtalet till Advania. Exakt vad som ligger bakom den överlåtelsen, och om det varit pengar inblandade, och i så fall hur mycket, har ingen av parterna velat uttala sig om.

– Av ansökan framgår att ramavtalsleverantören, till följd av pågående omstrukturering och eventuell avveckling av verksamhet, ansöker om överlåtelse i enlighet med ramavtalen till extern leverantör, säger Anna Ekberg och utvecklar resonemanget på följande vis:

– Kammarkollegiet har en rutin för hur vi hanterar ansökan om överlåtelser i enlighet med ramavtalets villkor och LOU. Kammarkollegiet har inte någon principiell anledning att neka byte av ramavtalsleverantör. Det är således upp till parterna att visa att det föreligger sådana förhållanden som möjliggör byte av ramavtalsleverantör enligt de lagar och principer som gäller för upphandling. Kammarkollegiet har godkänt aktuell överlåtelse och i beslutet redogjort för skälen.

Det är alltså helt okej, juridiskt sett, att göra så?
– Kortfattat så tillåter LOU (17:13) att ramavtal och kontrakt ändras genom att en leverantör byts ut mot en annan leverantör utan ny upphandling under förutsättning att den nye leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe och att detta faktum inte medför andra väsentliga ändringar av ramavtalet eller kontrakt.

Exakt vad det är som skiljer det aktuella överlåtandet från ett köp är svårt att säga, då insikter om till exempel eventuell betalning saknas. Men Anna Ekberg förnekar att en ramavtalslicens kan fungera som en handelsvara vilken som helst.

– I sammanhanget vill jag förtydliga att Kammarkollegiet genomgående säkerställer överlåtelser och att det inte går att köpa ett ramavtal, då detta skulle sätta syftet med upphandling ur spel, främst genom att det är ett brott mot konkurrensprincipen och likabehandlingsprincipen, säger hon.

Inte heller konkursförvaltare Nils Åberg vill gå in på hur överlåtelsen har gått till.

– Jag kan inte kommentera några affärstransaktioner vi gör i enstaka konkurser, säger han.