Precis som data är guldet för företagen så är data guld för forskningen. Och även om forskningen har en tradition av att dela sina resultat har den inte alltid en tradition att dela de data som resultaten baserar sig på.

Men nu pågår ett rejält skifte. Sedan ett par år är det öppenhet som blivit ledordet för EU när det gäller forskning.

EU slog fast inriktningen mot öppenhet 2016 när forskningskommissionär Carlos Moedas satte tre O som mål: open innovation, open science, open to the world.

Öppenheten formuleras också i det som kallas fair-principerna. F står för findable, att data ska finnas sökbara i en databas, A står för accessible, data ska vara tillgängliga – gå att ladda ner. I står för interoperable, alltså att data ska finnas i format som går att kopiera och arbeta med och R står för reusable, att de ligger under licenser som tillåter andra forskare att arbeta med dem.

Och Sverige går hand i hand med EU.

– Det är en del av vår nationella politik att ingå i det öppna system som EU nu arbetar med men också att själva införa ett öppet forskningssystem där vi delar data och forskningsresultat. Och samtidigt som vi deltar i det arbete som sker på en europeisk nivå så ser vi också att vi kan ha ett samarbete inom Norden om att ta fram en plattform som vi sedan kan ansluta till EU:s, säger forskningsminister Helene Hellmark Knutsson.

– Det viktigaste i det här är att det vi delar håller hög kvalitet och att resultaten granskas ordentligt av sakkunniga.

Läs också: Nätet sätter press på universiteten – ett litet steg kan välta allt på ända

Trots att det bara gått två år har vi redan kommit en bra bit på vägen enligt Christopher Kullenberg som forskar kring vetenskapsteori vid Göteborgs universitet. 

Christopher Kullenberg.
Christopher Kullenberg.

– Det råder ju stor enighet på politisk nivå. Och även när det kommer till de offentliga forskningsfinansiärerna som Vetenskapsrådet eller Vinnova så ställer de rätt stora krav på öppen tillgänglighet. Så det har gått väldigt fort, säger han.

När det gäller de som faktiskt är de som ska dela med sig, forskarna, så är de flesta med på noterna är enligt Christopher Kullenberg.

– Generellt är alla positiva skulle jag säga. Men det finns en del skepsis som i huvudsak rör finansieringen – för det är inte gratis att dokumentera och lägga ut data. Det krävs en infrastruktur för de enorma datamängderna.

EU-moln och superdatorer

För att möta behovet av infrastruktur planerar EU att skapa det som de kallar ett europeiskt forskningsmoln – European open science cloud, EOSC, kallas projektet. Egentligen handlar det inte om ett moln, det är inte tänkt att samla forskningsdata i olika datacenter. Snarare är det en infrastruktur där olika forskningsdatabaser i EU ska knytas ihop så att det går enkelt att ta fram data från olika håll i en och samma struktur.

I projektet ingår också EU:s satsning på att skapa en gemensam infrastruktur av superdatorer – eller högpresterande datorsystem, HPC – där både företag och forskare ska kunna få tillgång till beräkningskapacitet i världsklass.

Ett aber är dock att Sverige ännu inte anslutit sig till superdatorprojektet. Men forskningsminister Helene Hellmark Knutsson verkar inte särskilt orolig för det.

– Vi ser ju att det fortfarande finns möjlighet för Sverige att ingå i superdatorinitiativet längre fram och följer det noga. Vi deltar självklart också i arbetet med den europeiska infrastrukturen för att skapa stora databaser, säger hon.

Innebär det att vi troligen kommer att gå med i superdatorsatsningen? 

– Vi kommer att fatta beslut längre fram om Sveriges medverkan, men vi är ett engagerat medlemsland för den här strategin.

Men även om de flesta forskare vill få tillgång till superdatorkraft så är det inte självklart att alla skulle möta en satsning med jubel.

– Den fråga som forskare ställer är ju om det sker på bekostnad av något annat – om EU satsar på infrastruktur så kanske det satsas mindre på vanligt forskningsutlysningar. Och det är ju inte säkert att alla får ut samma nytta av tillgången till superdatorer – teknik och naturvetenskap vinner mer än andra forskningsområden så där kan det bli lite gnabb, säger Christopher Kullenberg.

Läs också: Nu ska it-jättarnas molntjänster motverka bristen på avancerad kompetens

Ny kompetens måste in 

Öppen vetenskap och datadriven forskning driver också universiteten att ge sig in i huggsexan om dataanalytiker.

– Vi kommer att ha så oerhört stora mängder data tillgängliga och då krävs det människor som kan hjälpa till att analysera den här datan och göra den hanterbar för forskarna och för andra så man vet vad man kan använda och vad man kan få fram – vad som är relevant, säger Helene Hellmark Knutsson. 

Helene Hellmark Knutsson.
Helene Hellmark Knutsson.

– För det krävs att vi rustar både långsiktigt och kortsiktigt. Vi måste se till att fler fortbildar sig för att skaffa den här kompetensen eller lägga till den till den utbildning man redan har. Men vi måste också få fler att välja utbildningar kring dataanalys och datahantering.

Christopher Kullenberg konstaterar att man måste kunna vissa api:er och ha lite hum om programmeringsspråk för att kunna hantera data. Och det har många forskare redan börjat inse – det har blivit vanligare att i stället för att fixa med Excelark så lär man sig programmeringsspråk upplever han.

– Det är en digital omvälvning.

Bökigt att dokumentera

En annan stötesten för forskarna är att det helt enkelt kan vara knöligt och omständligt att dokumentera. Det skapar ett merarbete eftersom det tar ganska mycket tid att dokumentera precis som det tar tid för programmerare att kommentera sin kod och berätta vad de gjort.

– Men jag ser det också som en fantastisk möjlighet att kunna förklara i varje litet steg hur jag gjort så jag kan nå människor som inte är forskare, säger Christopher Kullenberg.

För att underlätta krävs mer av gemensamma standarder för termer och informatik så att data blir mer hanterbar konstaterar forskningsministern.