Minskad kontantanvändning har fördelar – elektroniska betalningar minskar risken för rån, försvårar penningtvätt och är också generellt mer effektiva än fysiska betalningar. Det slår den kommitté som på regeringens uppdrag ser över penningpolitiken fast i ett delbetänkande just kring hur den pågående utvecklingen mot ett kontantlöst samhället ska hanteras.

Läs också: När slutar handeln med kontanter? Nu finns det ett datum för det.

Men samtidigt finns det anledning att utvecklingen inte rusar iväg. Den bör inte gå snabbare ”än att staten i demokratisk ordning och med ett tillräckligt beslutsunderlag kan ta ställning till vilka betalningsmedel som bör finnas i framtiden, särskilt vad gäller betalningsmedel som tillhandahålls av Riksbanken”, skriver kommittén i delbetänkandet.

För att se till att det fortsatt finns tillgång till kontanttjänster bör bankerna ta ett större ansvar anser kommittén som föreslår att de största bankerna åläggs att ge rimlig tillgång till kontantuttag. Definitionen av ”rimlig” sätts till att högst runt 120 000 personer ska behöva ha längre än 25 kilometer till en plats där det går att ta ut kontanter och sätta in dagskassor.

Läs också: Digitala betalningar ökar – men kontanterna regerar globalt 

Enligt den definition av större banker och kreditinstitut som görs i delbetänkandet skulle det i praktiken omfatta sex aktörer i dagsläget.

Förslagen i delbetänkandet är framför allt tänkta att gynna människor och företag i glesbygd och personer som använder kontanter i högre grad än andra – vissa äldre, nyanlända och personer med vissa funktionsvariationer.