Att peka ut var de svenska skolorna befinner sig i sin digitala utveckling är i princip omöjligt, konstaterar Åke Grönlund, professor i informatik vid Örebro universitet som specialiserat sig på ledningsfrågor i skolan kopplat till it-användning.

– Det går inte att generalisera – det ser olika ut i olika kommuner beroende på sådant som storlek, hur mycket pengar de har och den politiska styrningen, säger han.

Men en gemensam nämnare är att det finns många digitala saker att använda sig av men att man har dålig koll på digitaliseringens effekter. Det visar det treåriga forskningsprojekt på fem skolor, sponsrade av Atea, Gleerups och Samsung, som han genomfört tillsammans med forskaren Matilda Wiklund. Tillsammans har de nu skrivit boken ”Det digitala lärandets möjligheter – att leda den digitala skolan”.

– Teknikanvändningen ofta är väldigt ineffektiv. Den tar tid i stället för att ge tid. Ofta mejlar man exempelvis runt dokument som sedan tar en evig tid att hantera. Orsaken är att kommunerna inte satsar på gemensamma system, säger han.

Åke Grönlund
Åke Grönlund är professor i informatik vid Örebro universitet och specialiserad på ledningsfrågor i skolan kopplat till it-användning.

Samtidigt ger det stor effekt när kommuner gör en satsning.

– Vi ser stora lyft när en kommun sätter upp sådana gemensamma system. Det är ju sådant lärarna och skolorna inte kan bestämma själva. Så bollen ligger hos kommunerna men kommunernas ledarskap är en flaskhals för skolornas digitalisering i dag.

Läs också: Nu ska kommunerna digitaliseras – ”det finns en otrolig vilja”

Åke Grönlund anser att kommunerna lämnar över allt för mycket ansvar till lärare och skolor.

– De kan inte själva driva de gemensamma system som behövs för att utveckling ska kunna ske. Och eftersom de inte kan ha erfarenhet av framtida system förrän de finns är det svårt att komma med tydliga krav.

För att komma åt problemet måste skolorna få bättre tillgång till it-kunnig personal som förstår skolans verksamhet och som kan stötta skolledarna att ställa krav på vad de behöver.

– De skolor där det fungerar bäst är de där det finns någon it-pedagog eller digitaliseringsledare som har till uppgift att se till nästa steg i skolans it-utveckling.

Det handlar om att lösa dagliga driftproblem, ha koll på hur digitala verktyg kan användas i undervisningen och att spana på teknik som är på gång och hur den kan användas.

I höstas kom regeringens sin digitaliseringsstrategi för skolan och i nästa steg har Sveriges kommuner och landsting i uppgift att konkretisera den, något som Åke Grönlund är kritisk till.

– Det är lite som att sätta bocken till trädgårdsmästare. De ska ordna det som krävs för att komma vidare – och ska kräva det av sig själva.

I stället skulle han vilja se att staten drev igenom strategin och satte mer konkret press på kommunerna.

– Professionen måste utveckla pedagogiken, men staten skulle kunna ställa vissa konkreta krav på de förutsättningar som kommunerna erbjuder för att utveckling ska kunna hända. Sådant som gemensamma system, att ha digitaliseringsledare på varje skola, och att organisera kollegiala utvecklingsprocesser, säger han.

Läs också: Miljardavtalet klart: nu tar Fujitsu över Stockholms skolor

Kommunerna bör också ha i uppdrag att göra ordentliga effektmätningar på vad digitaliseringsförsöken leder till. De måste innebära något positivt både för lärare och elever.

Åke Grönlund varnar också för en övertro på elevernas digitala förmågor. Han pekar på att många inte behärskar grundläggande färdigheter.

– Många elever kan inte skriva på tangentbord – de skriver med pekfingrarna och det går väldigt långsamt. En hel del förstår inte hur dokument sparas på datorn eller paddan – de hittar dem inte när de är klara. Samtidigt skrivs mycket mer i skolan än tidigare, det är fler rapporter och presentationer och det ställs högre krav på kvaliteten, säger han.

– I våra undersökningar anser en femtedel av eleverna att de aldrig eller nästan aldrig har tillräckliga teknikkunskaper för att hänga med i skolan, och andelen har ökat över åren i takt med att kraven ökat. Bara 20 procent av flickorna säger att de alltid har tillräckliga kunskaper.