Den moderna stålproduktionen har långt över 150 år på nacken. Nu står branschen inför en revolution, en fjärde industriell revolution. Denna gång handlar det om digitalisering där gamla processer automatiseras och traditionella arbetsuppgifter försvinner. Tiotusen-kronorsfrågan är hur industrin rustar sig för denna övergång.

I ett projekt ska SSAB tillsammans med IF Metall och forskare från Luleå tekniska universitet söka svaret på just den frågan. För den digitala tekniken ställer nya krav på arbetare, och arbetsgivare. Exakt vad projektet ska resultera i är inte skrivet i sten, men förhoppningen är att landa i konkreta åtgärder som företag och fack kan vidta för att inte halka efter i utvecklingen.

– Vi vet inte vad vi ska ha för förväntningar på projektet än, eller av industri 4.0. Men det är klart att människor roll i arbetet kommer att förändras, men människornas roll kommer inte förminskas. Arbetsuppgifter för en operatör kommer att se olika ut. Kontrollrumsarbete till exempel kanske inte ens utförs från ett traditionellt kontrollrum, säger Jonna Barsk, verksamhetsstrateg på SSAB

Läs också: Ståljätten SSAB härmar e-handeln - "den enda vägen att gå"

Industri 4.0 är ett industrikoncept där maskiner länkas ihop så de kan kommunicera med varandra och fatta beslut. Det kan på sikt resultera i helt autonoma fabriker. För att bolaget inte ska halka efter i utvecklingen krävs att de anställda sitter på rätt kompetens. Eller framför allt hur de ska gå till väga för att säkerställa detta. Vilka utbildningar ska man samarbeta med och hur ska arbetet organiseras.

Projektet finansieras av Vinnova och fokuserar på tre grupper: processoperatörer, underhållspersonal och entreprenörer. För en operatör kan arbetet komma att skifta från gamla praktiska arbetsuppgifter till mer avancerat kontrollrumsarbete. Operatören kan i framtiden mer ha en roll som tolkar, förstår och styr processen.

Från Luleå tekniska universitet är Jan Johansson med, professor i arbetsvetenskap.

– Ju mer automatiska systemen blir, desto viktigare blir övervakning och underhåll. Samtidigt skapar digitaliseringen möjligheter att decentralisera styrningen av produktionen, kanske till och med till ett annat land. Det gör att vi behöver hitta nya sätt att organisera arbetet, säger han.

För att bli så konkret som möjligt är det viktigt att vara så arbetsplatsnära som möjligt. Men hur konkret det blir är svårt att säga på förhand poängterar även Jan Johansson. Forskarna kan visa på för- och nackdelar men det är arbetsgivaren och facket som måste bestämma hur det faktiskt ser ut.

– Det finns mycket diskussioner kring om vad som händer och riskerna för att fastna i ett prekariat, där människor utför det tekniken inte klarar av, restuppgifter. Den situationen är ingen betjänt av, säger han.

Läs också: SL bygger nästa generation biljettsystem – med ny it-organisation

Från fackets sida är man också positiv till projektet och viljan att samarbeta kring hur det ska se ut på fabriksgolvet i framtiden. Ingen sticker under stolen med att det finns en rädsla för att arbetstillfällen kommer att försvinna. Men rädslan för att industrin försvinner från Luleå helt och hållet är större.

– Sannolikt blir vi färre anställda, men alternativet är att det finns några jobb överhuvudtaget. Vi måste hänga med. Men klart det funnits ett motstånd på golvet, men det de flesta ser det som en omställning, säger Thomas Barsk, huvudskyddsombud från IF Metall på SSAB i Luleå.

Från fackligt är åsikten att de och arbetsgivarna står ungefär på samma sida, i den bemärkelsen att man ställer sig frågan: vad tusan ska vi göra nu, hur ska vi investera, vad är nästa steg? IF Metalls uppgift är att värna om medlemmarnas jobb och villkor. Samtidigt inser de liksom alla andra att man inte kan hänga kvar vid det gamla. Då tar troligen bolagen sitt pick och pack och drar. Ola Asplund är senior rådgivare på förbundet. Han påpekar att det redan nu är svårt att hitta kvalificerad personal.

– Industrin har svårt att hitta folk som kan använda tekniken. Många har redan börjat ställa om från ingenjörer med mer mekaniskt kunnande till de som kan mjukvara, säger han.

Läs också: Mångmiljonsatsning på ny teknik i äldreomsorgen

Förhoppningen han är att det facket nu tillsammans med akademin och arbetsgivaren kan ta fram en plan för framtiden. Och han är positiv till att det sker på initiativ av SSAB.

– Gör man inget på egen hand kan man tvingas göra samma sak som andra länder gör. Länder som inte har samma syn på anställningstrygghet, och det vill vi undvika till varje pris. Det finns ju en anledning till att företag har tillverkning i Sverige och det är bland annat välutbildad personal, säger Ola Asplund.

Projektet är som redan nämnt ett samarbete mellan Luleå tekniska universitet, SSAB och IF Metall. Syftet är att ta fram en beredskap för en mer automatiserad och digital fabrik. Totalt finansieras projektet, som heter Attraktiva arbetsplatser genom Industri 4.0, med fem miljoner kronor från statlig Vinnova.