I en grupp på den sociala nyhetssajten Reddit ställdes nyligen frågan vad som var det värsta som fått någon att backa ur en jobbintervju. Resultatet blev ett antal skräckhistorier – och vår systertidning CIO Australia har samlat ihop några av dem.

Hypotetisk fråga?

En person berättar om en intervju som systemadministratör för Linux på ett litet startupföretag.

”Ungefär 10 minuter in i intervjun börjar chefen ställa väldigt detaljerade frågor om hur jag skulle felsöka ett hårdvaruproblem. Jag gav min dragning om min felsökningsmetodik och sedan, eftersom jag kan pc-hårdvara, började jag slänga ur mig möjliga lösningar. Hela tiden antecknar chefen så snabbt han kan. Jag slutar mitt i en mening och frågar rakt ut 'är detta verkligen är ett hypotetiskt problem utan ett tydligt definierat svar eller är det något som du faktiskt är med om'?"

Chefen medger då att det rör sig om ett problem som företaget faktiskt har.

”Systemet hade knappt kunnat användas i flera veckor och de hade inte råd med teknisk support från leverantören.”

HR-personen som satt med började fumlande hitta svar på om det verkligen fanns en ledig tjänst varvid personen tackade för sig och ”sa till dem att jag inte arbetar gratis och gick”.

Läs också: Amazonmiljardären Bezos knep för att rekrytera de smartaste

Mike vet ju inte än...

En annan person beskriver en intervju med chefen för ett företag och en kvinna från HR-avdelningen.

Chefen frågar på men säger efter en stund att han är ledsen men säger efter en stund: ”Du låter inte som en it-chef”.

Det skapar en viss förvirring och personen svarar: ”Vad pratar du om? Jag trodde jag intervjuades för ett jobb som systemadministratör?"

Chefen blir förvirrad och den arbetssökande drar då upp jobbbeskrivningen ur sin väska varvid chefen omedelbart blir högröd i ansiktet och vänder sig till kvinnan från HR-avdelningen.

”Det här är inte jobbet som jag bad dig att lägga ut. Det här jobbet är för Mike som inte har lämnat företaget ännu, och som inte vet det ännu.”

En mycket besvärad tystnad följde.

Jag vill gärna kallas Matthew

En annan person skriver om att han har ett långt namn och inte gillar att kallas för sitt smeknamn – ”för den här historien kan vi säga att mitt namn är Matthew”.

Intervjun med rekryteraren, en representant för HR-avdelningen och it-chefen börjar med att han får berätta lite om sig själv.

”Jag heter Matthew”, säger han och drar sin bakgrund.

It-chefen: ”Jättefint Matt! Du kallas Matt, inte sant?”

Han svarar ärligt att han föredrar att kallas Matthew varvid it-chefen krasst konstaterar att han ändå tänker kalla honom Matt – ”om du ska arbeta här får du lära dig att vara flexibel och lämna din bekvämlighetszon”.

Vår vän Matthew reste sig upp och sa till dem att han inte tänkte arbeta på ett ställe där chefen inte ens kan använda det namn han vill bli kallad för och lämnade rummet.

Läs också: Sex tips på hur du håller humöret uppe när du söker jobb

Skrämmande sladdröra

Men det är inte bara frågor som kan vara skräckupplevelser. En person berättar om chocken att titta in i det tilltänkta företagets serverrum.

När de öppnade rummet sa de själva att det var som att se monstret C'thulu resa sig från djupen. ”Över golvet, hängande som spindelväv, fläckigt i mitten. Och på ett it-företag dessutom! Du kunde inte gå mer än en halvmeter i rummet utan att ducka. De struntade uppenbarligen i det."

Deppig stämning

En annan persons möte med ett företags teknikchef, it-chef och tre ingenjörer för att vara med i deras team gav ingen mersmak. De tre ingenjörerna såg olyckliga ut och svarade vagt och tillkämpat.

”Jag fick ta en tur genom kontoret, datacentret och lager och alla anställda såg ut som de var tjänstefolk. Det var den sorgligaste företagsmiljö jag någonsin varit i. Efter att jag visats runt sa jag till dem att jag inte längre var intresserad, tackade dem för deras tid och gick.”

Förlorade lotteriet

En jobbsökande flögs till ett företags huvudkontor och fick under ett par dagar träffa teamet, intervjuas och se sig runt på kontoret.

”I slutet av den andra dagen så tar teamet, mitt framför mig, och drar lott och förloraren måste ta ut mig på middag på kvällen!”