(CS/Barcelona) Att AI hotar jobben har Gartner avfärdat. På årets stora Gartnersymposium lyftes siffror som visade att AI visserligen påverkar arbetsmarknaden negativt just nu, men redan 2020 kommer AI att skapa 2,3 miljoner jobb världen över, fler än de 1,8 miljoner som försvinner.
Att antalet trots allt är så litet beror på att Gartner bara räknar jobb där just AI varit faktorn som inneburit att någon anställts eller sparkats och inte digitaliseringen i stort, förklarar analytikern Helen Poitevin.
Däremot tror många företag att jobb kommer att försvinna.
Enligt Gartners siffror tror 77 procent av de företag som inte börjat arbeta med AI att jobben kommer att bli färre. Men bland de företag som faktiskt jobbar med AI är det bara 16 procent som dragit ner på jobben, och på 26 procent har jobben blivit fler och hos 57 procent är det oförändrat
I stället handlar det om att AI och människor kommer att arbeta allt mer ihop.
– 2020 kommer AI att genomsyra nästan all ny mjukvara eller tjänst. Väldesignade robotar och virtuella assistenter kommer att tas emot med öppna armar och ses som en hjälp för de anställda att fokusera på den mest intressanta delen av deras arbete genom att avlasta dem från berget av vardagsjobb.
Men i samband med att AI tar klivet in på våra arbetsplatser och vårt liv så blir den etiska diskussionen kring vad vi ska göra med AI desto viktigare.
För det kommer att ta decennier innan vi vet vad det faktiskt innebär, enligt Gartneranalytikern Frank Buytendijk.
– Minns ni den heta debatten innan vi började med sociala medier eller smarta mobiler? Nej, för den fanns inte, säger han.
– För första gången har vi nu en diskussion om de etiska konsekvenserna av tekniken innan den implementeras, och det är hoppfullt.
Vi är i en situation med mycket fler frågor än svar, och det gäller att röra sig framåt och implementera tekniken samtidigt som vi väljer riktning.
Och etik handlar inte bara om rationella beslut, konstaterar Frank Buytendijk.
– Det är också magkänslan vi får.
Han vänder sig till publiken på Gartners symposium i Barcelona och frågar hur de ser på det – är AI coolt eller skrämmande? Något fler i publiken tycks luta åt coolt, och en kvinna förklarar att hon tycker det är coolt för att det kommer att göra så mycket mer och när verktygen blir spridda så bidrar det till demokratiseringen. En tvivlande man pekar i gengäld på AI som vapen – ”det är det som de stora makterna i världen är mest intresserade av”.
Själv tycker Frank Buytendijk att det coolaste är att det nu finns en robot som kan sätta ihop Ikeamöbler.
– Det är ju helt otroligt att någon kan få ihop dem, säger han.
Som exempel på skrämmande AI berättar han hur en självkörande bil nyligen körde rakt in i en brandbil bakifrån.
– Den kunde känna igen enorma mängder av grå nyanser – men blinkande rött ljus sa den ingenting.
Han pekar också ut andra obehagliga berättelser – om Siri som till att börja med lydigt visade vägen till närmaste bro om någon sa att den ville hoppa från en bro. Alexa som skrattade till helt plötsligt eller hur AI används för att genom bildigenkänning kunna identifiera sexuell läggning.
Det handlar om innehållet i tjänsterna, vad de matats med. Men det finns också andra dilemman.
– Säg att bara en person dör i trafiken i stället för 100 personer, för att självkörande bilar kör så mycket bättre. Då är frågan om vi accepterar att den personen körs ihjäl av en maskin som inte känner någonting, inte visar ånger – bara är likgiltig. Är det mer skrämmande än att 100 personer körs ihjäl av människor som ångrar sig, känner och sörjer? säger han.
– Och hur skulle vi i så fall hantera det? Det är en grundläggande fråga.
En annan viktig sak att fundera kring är hur vi ska definiera AI:s förmåga att agera självständigt.
Från att enkelt ha delat upp världen i biologiska varelser som kan flytta sig och saker som flyttas så har vi nu kommit in i en gråzon – saker som kan flytta sig.
Så vem kan vi egentligen göra ansvarig för de handlingar som AI utför?
Där finns det olika positioner man kan inta, konstaterar Frank Buytendijk. En är den som ofta används i vapendebatten – ”pistoler skjuter inte människor, människor skjuter människor”.
En annan position är att se det som designerns ansvar – varje föremål är ändå kopplat till designerns idéer. Och en tredje position är att det är AI:ns eget ansvar.
– Men då är frågan om vi ska behandla dem som husdjur? Då är vi fortfarande ansvariga som ägare. Eller kanske som barn? Eller som en del av naturen – oförutsägbart, men i stället försäkrar vi oss mot skadeverkningarna.
Just nu lutar det åt att ansvaret hamnat hos designern, konstaterar Frank Buytendijk och pekar på att flera företag tagit fram principer för sin AI-utveckling – som Google och den spanska teleoperatören Telefónica.
Men även där finns det fällor, för designern har inte kontroll över hur användaren faktiskt hanterar mjukvaran – vem bestämmer exempelvis hur den uppdateras?
AI ställer också helt andra krav på styrning än vad information eller dataanalys gör. Där är grundelementen för styrningen tillit och transparens. För AI handlar det mer om variation och mångfald, anser Frank Buytendijk.
Med AI sätts transparensen ur spel – det är mer eller mindre omöjligt att följa hur ett resultat kommer till stånd.
– Inte så olikt oss människor faktiskt. Vi kan heller inte redogöra för hur vi kommer fram till ett beslut, säger han.
Genom att använda en mångfald av data så ökar man motståndskraften mot felslut. Därför tror Frank Buytendijk på det som kallas ”swarm AI” där tusentals algoritmer som lär sig på lite olika sätt men ändå har samma mål samverkar.
– Det blir betydligt mer tillförlitligt och får ner risken för att AI:n agerar partiskt.
Just risken med så kallad ”bias”, att AI blir partisk eller fördomsfull, är något som ofta diskuteras. Men att eliminera det helt vore inte önskvärt.
– Kanske vill vi inte att AI-systemet ska svära och använda fula ord. Då är det en slags ”bias” vi lägger in. Värderingar är önskvärd partiskhet. Men däremot ska vi se upp med sådant vi inte haft för avsikt att föra in.
Boka plats på årets CIO Trend – gör dig redo för 2019!
Så till sist, hur kan ett vanligt företag hantera de här frågorna? Frank Buytendijk rekommenderar att man tar sig tid att lära sig mer – varför inte lämna systemet i betaversion i tre år och fundera innan man går vidare?
I stället för att bara sätta upp ett antal principer så kan det vara bra att bygga kunskap genom att diskutera verkliga problem som dyker upp hos er eller någon annan.
– Även om det här är komplext så var inte orolig för att fortsätta implementera AI, se till att involvera alla intressenter och gör digital etik en del av processdesignen, säger han.
Läs också:
GDPR gör blockkedjor olagliga – här är Gartners 10 strategiska spådomar
AI avser system som automatiserar beslut i stor skala, drivs av kvantitativ modellering eller klassificering av komplex bild-, video- och ljudinformation. AI definieras av system som kan innehålla en eller flera av följande delar:
– Statistisk maskininlärning – att avleda framtida resultat som representeras av kvantitativa indikatorer.
– Resultat som förutspås via komplexa och iterativa beräkningar av sannolikheter.
– Inlärning av neuralt nätverk. Identifiera och klassificera mönster i stora dataset, till exempel röst, video, bilder och ljud.
– Tar autonoma beslut, med eller utan samordning eller samarbete med människor.
AI-system använder dessa delar för att automatisera beslutsprocesser. Automatiseringen frigör arbetskraft, möjliggör en djupare automatisering av annars manuella processer och möjliggör nya processer som annars skulle vara oekonomiska.
