Vilken roll ska staten ha på den nationella betalningsmarknaden? Det är en fråga som bubblat upp med Riksbankens arbete med en e-krona. Men det är inte en ny fråga förklarade vice riksbankschef Cecilia Skingsley vid ett frukostseminarium anordnat av SNS och Swedish House of Finance.
Redan 1900 började det diskuteras om Riksbanken verkligen skulle få ensamrätt på att ge ut sedlar berättar hon.
– Det ansågs onödigt, olämpligt och farligt. Bankerna såg det som orimligt att Riksbanken skulle kunna täcka näringslivets behov av sedlar. Men tittar man tillbaka så var det ändå en ganska lyckad reform, säger hon.
1904 blev ensamrätten ett faktum.
Nu är vi i en likartad situation där det finns delade meningar om Riksbankens roll. Och Cecilia Skingsley pekar på att oavsett om e-kronan blir verklighet eller inte så kommer den gamla ordningen att förändras.
– Att införa en e-krona skulle vara ett stort steg – men att inte allmänheten har tillgång till ett statligt alternativ är också ett stort steg.
I grunden handlar det om hur kontanterna nu trängs undan av digitala betalningar med kort och tjänster som Swish. På bara sex år har Swish blivit ett lika använt betalmedel som kontanter.
– Till skillnad från Norge och Danmark som har en liknande utveckling som oss så har vi inte ett inhemskt kortnätverk – vi använder framför allt Visa och Mastercard. Så där skulle e-krona kunna dockas in som en backup.
Hon konstaterade också att utformningen av e-kronan kan se olika ut beroende på vilket problem man anser viktigast att adressera.
– Är det exempelvis beredskapssyftet man ser som viktigast så kanske den ska mer offlinefunktioner – annars kanske det är andra funktioner.
Samtidigt som Cecilia Skingsley är tydlig med att varken Riksbanken eller hon personligen tagit ställning för att göra verklighet av e-kronan så är det ändå viktigt att se till att vi står bättre rustade om kontanterna marginaliseras ytterligare framåt.
– Om just e-krona är en bra idé beror på om det finns bättre alternativ där vi kan se till att betalningssystemen är säkra, effektiva och inkluderande. Det kräver en fortsatt analys och där vi också avser att föreslå lagändringar för att riksdagen ska förtydliga vårt mandat att ha en möjlighet – men inte skyldighet – att ge ut en e-krona. Men till sist är det riksdagen som avgör om vi ska göra det, säger hon.
Men idén om en e-krona möts av stor skepsis från flera håll, inte minst från bankvärlden.
Johanna Lybeck Lilja, strategisk rådgivare på Nordea, betade igenom argumenten för att införa en e-krona och avfärdade dem ett i taget.
Att den skulle ersätta kontanter för den grupp som inte tar till sig de digitala lösningarna i dag ser hon som otroligt – för varför skulle e-kronans utformning göra det lättare?
Och när det gäller beredskapen tycker hon det är onyanserat.
– Tänker man sig ett kortare el- eller nätavbrott så måste det viktigaste vara att få upp det igen. Och e-kronan har ju samma infrastruktur. Pågår avbrottet i dagar – ja då är andra mänskliga behov som att värma vatten ett större problem än betalsystemen. Och i en krigssituation? Ja då är det ett statligt ansvar hur samhället ska fungera.
Hon varnar också för att systemen skulle bli mer instabila när människor snabbare kan flytta sina pengar vid ett läge av finansiell stress.
Inte heller den grundläggande idén om att människor vill ha tillgång till statliga – mer säkra – betalningsmedel köper Johanna Lybeck Lilja.
– Är det verkligen därför folk har kontanter i dag? Jag tror inte det, säger hon.
Hennes slutsats är att om e-kronan skulle bli en succé så finns en risk att det skulle gå ut över Riksbankens huvudsakliga arbete som är att se till att vi har en stabilitet, att hantera störningar och inflationsmålen.
– Och blir det en flopp så är det skattebetalarnas pengar som slösats.
Även Peter Englund, professor emeritus i finansiell ekonomi, har starka invändningar och ser e-kronan som en lösning i jakt på ett problem.
– Vad är egentligen kärnproblemet? Kontantanvändningen har minskat dramatiskt och det är naturligt om man som utgivare frågar sig hur man ska anpassa sig.
Kontanter är dock bara en liten del av penningmängden – de stora betalningarna sker genom banköverföringar påpekar han.
– Och vad är problemet med det? Att sedlar trängs undan för vardagsärenden är mer ett socialt problem för dem som inte kan eller vill anpassa sig till digitala betalningar.
Totalt sett ser han e-kronan som ”ett riskfyllt socialt experiment” med svårbedömbara effekter på finansiell struktur och stabilitet
– Pilotprojekt ger knappast svar på viktiga systemfrågor. Ett förslag med så stora effekter måste prövas politiskt och utredas på statlig nivå, säger han.
Cecilia Skingsley köper dock inte alla invändningar.
– Intressant att bankerna lyfter fram den finansiella stabiliteten och effekterna av e-kronan – det är som om de vore gjorda av glas. Det finns ingen hejd för vad som skulle hända om vi inför denna lilla e-krona.
Hon jämför med Tyskland där kontanterna utgör 10 procent av bruttonationalprodukten.
– En e-krona skulle knappast komma i närheten av det och vi ser knappast några problem med kreditgivning i Tyskland.
Hon vänder sig också emot beskrivningen att det skulle vara ett riskfyllt socialt experiment.
– Det gäller nog oavsett vad riksbanken gör i det läge som uppstår när kontanterna marginaliseras. Så hemläxan är att jobbet behöver fortsätta, säger Cecilia Skingsley.
Läs också:
Riksbanken går vidare med e-kronan – nästa steg blir att upphandla teknisk lösning
Både kontanter och plastkort är på väg bort – så hur ska vi betala?
Vi behöver en plan B efter kontanterna. Är e-kronan svaret på det?
