Arbetsförmedlingen hävdar själva att de nu gör en satsning på digitalisering genom att fokusera mer resurser på att hjälpa folk att lära sig använda de digitala tjänsterna. Gott så. Men när chefen för digitala tjänster Erik Sandström i en intervju i Sveriges Radio den 21 februari påstår att ”det är en myt att till exempel nyanlända och personer med funktionsnedsättning har svårt att tillgodogöra sig digitala tjänster” slarvar han med sin egen faktagranskning, eller så talar han helt enkelt mot bättre vetande.
Det finns nämligen gott om forskning som visar att det digitala utanförskapet fortsatt är mycket stort, just bland personer med funktionsnedsättning och personer med annat modersmål än svenska. Av de grupper som har problem med att ta till sig information och utföra tjänster på webben är det bara bland äldre som internetanvändandet ökar. Men det är en långsam ökning.
Tvärtemot vad Sandström påstår är det just på grund av att personer med funktionsnedsättning i stor utsträckning är exkluderade från den digitala världens fördelar som EU just nu inför tvingande lagstiftning vad gäller webbtillgänglighet för offentlig sektor. Svenska myndigheter har långt kvar till att uppfylla ens de basala tekniska krav som Lagen om tillgänglighet till digital offentlig service ställer. I april röstar EU-parlamentet om ytterligare lagstiftning, då med fokus på banker, e-handel, e-böcker med mera. Norge har sedan 2010 lagstiftning om webbtillgänglighet som gäller både offentlig och privat sektor.
Danmark är ett tydligt och avskräckande exempel på vad som händer när offentlig sektor låter teknikoptimismen, eller besparingsivern, gå över styr. Morten Hjeltholt, docent vid Köpenhamns IT-universitet, har bland annat visat på de negativa konsekvenser som den snabba digitaliseringen har haft på stora grupper som ställts utanför arbetsliv, studier och kulturliv. Det handlar om demokrati och mänskliga rättigheter som de definieras i FN-konventionen.
Ett annat, mer näraliggande exempel på att digitaliseringen inte fungerar för alla är det forskningsprojekt vi just nu driver tillsammans med Linnéuniversitetet i Botkyrka kommun. Vi undersöker hur digitala lösningar kan ge personer med annat modersmål än svenska kommunal information på ett bättre sätt än de fysiska möten på medborgarkontoren som sker idag. Men ju mer data vi får in från möten, intervjuer och användartester, desto tydligare blir det att det finns en stor andel individer som kommunen inte kommer att nå hur väl vi än designar de digitala tjänsterna. Med fiffig teknik kan vi komma runt en hel del språkliga och kulturella hinder, men eftersom it-kunskapen är så låg är det inte rimligt att förvänta sig att åtgärderna kommer att nå alla.
I grund och botten innebär digitaliseringen stora möjligheter för personer med funktionsnedsättning och personer med annat modersmål än svenska. Att tala med sin dator eller få text uppläst kan vara till stor hjälp för många, oavsett förutsättningar och förmågor. Men att tro att alla därmed klarar av att hantera digitala tjänster är antingen naivt eller okunnigt. På uppdrag av det norska Barne-, ungdoms- og familiedirektoratet, genomförde vi 2016, tillsammans med Implement, en kartläggning av digitala barriärer i arbetslivet för personer med funktionsnedsättning. Rapporten visar bland annat att det finns problem redan när målgruppen söker jobb. Det finns ingen anledning att tro att förhållandena skulle vara särskilt annorlunda i Sverige. Därför är Arbetsförmedlingens uttalande så förbluffande.
Det digitala utanförskapet drabbar till stor del just de målgrupper som står allra längst från arbetsmarknaden. Att ytterligare försvåra för dessa individer att få stöd genom att erbjuda tjänster de inte kan använda kan omöjligt vara hållbart på individnivå eller samhällsekonomiskt lönsamt.
Susanna Laurin
Vd på Funka och vice ordförande i det globala rådet för branschorganisationen för tillgänglighetsexperter, IAAP, och utnämnd till att representera FN-organisationen G3ict och IAAP gentemot EU-kommissionen.
