Vad är internetaccess, eller det vi vardagligt kallar internetuppkoppling? Om man synar detaljerna är det inte alla gånger enkelt att svara på den frågan, särskilt inte när något är fel och ingendera parten har någon definition att luta sig mot. Den senaste definitionen av internetaccess vi har i Sverige går bakåt till år 2000 då It-kommissionens ”Generell specifikation av internettjänst” publicerades, och som bekant har mycket vatten runnit under broarna sedan dess.
Den nya definitionen ”Internetaccess definition 1.0” har tagits fram inom ramen för Projekt Internetaccess av Internetstiftelsen och den svenska internetknutpunkten Netnod i samarbete med 40 olika organisationer, däribland de flesta stora internetoperatörerna, myndigheter som PTS, MSB, Trafikverket och Kammarkollegiet, och flera universitet. Den nya definitionen föregicks av en förstudie under hösten 2016.
Syftet med att definiera internetaccess är att en gång för alla bringa klarhet i vad som menas med de olika tekniska aspekterna av vad vi vardagligt kallar en internetuppkoppling. Vad exakt är fördröjning till exempel, och hur ska det mätas på ett sätt som är lika och gäller för alla, operatörer likväl som deras kunder? Detta är faktiskt inte helt självklart och olika parter kan ha olika uppfattningar om vad som gäller och använda olika terminologi för samma sak.
Tanken är att operatörerna ska kunna deklarera, med den nya definitionen som grund, exakt vad det är kunden köper: hur mycket bandbredd, maximal fördröjning, vilka dns-tjänster, till vilken avlämningspunkt, och så vidare. Kunden kan sedan kontrollera, och i de flesta fall mäta, om operatörens produkt eller tjänst faktiskt lever upp till vad den lovar. Eftersom bägge parter använder samma definitioner och terminologi ska det bli avsevärt enklare att se vem som har rätt eller fel.
Ett annat syfte med definitionen är att hjälpa upphandlare att kravställa internetaccess. De organisationer som ska upphandla internettjänster från operatörer får med definitionen en översikt över de krav som kan ställas vid formuleringen av en kravspecifikation, för att få en internettjänst av god kvalitet. Idag är det inte helt enkelt för andra än experter att ens veta vilka krav man kan ställa på en internetuppkoppling. Upphandlare kan med andra ord se definitionen närmast som en checklista.
Det 36-sidiga dokumentet Computer Sweden tagit del av innehåller till största delen enskilda definitioner av alla de olika mätvärden eller deklarationer som internetaccess består av. Varje definition har en unik beteckning som alltid hänvisar till en specifik definition. Exempelvis avser beteckningen 2.4 ett mätvärde för ”Nåbarhet med tcp via IPv4 unicast”. Definitionerna är av två typer: mätvärden och deklarationer.
Mätvärden är typiskt sådant som bandbredd eller fördröjning, alltså direkt mätbara kvalitetsmått på användarsidan, och deklarationer är egenskaper hos tjänsten som inte är direkt mätbara, men som ändå påverkar kvaliteten. Exempel på det senare är vad som avses med överlämningspunkt, det vill säga var gränsytan ligger mellan operatörens utrustning, och därmed operatörens ansvar, och kundens utrustning, och det ansvar som ligger hos kunden.
Sammanlagt innehåller dokumentet 52 definitioner fördelat över följande områden:
- Avlämningspunkt och kundplacerad utrustning
- IPv4 unicastförmedling
- IPv6 unicastförmedling
- Adresstilldelning
- MTU (maximal paketstorlek i nätverkslagret)
- DNS
- Tillgänglighet
- Prestanda
- Supportfunktioner
- Säkerhet
Definitionen av avlämningspunkt är en av de frågor som stötts och blötts mest av alla inom projektets arbetsgrupp, enligt projektledaren Nicola Rigo på Netnod.
– De definitioner som varit svårast att komma överens om, och som tagit mest tid är vilka termer som ska mätas. Hur det ska mätas kommer att hanteras i samband med utvecklingen av mätverktyget. En annan punkt som diskuterades en del var definitionen av avlämningspunkt, säger Nicola Rigo.
Den person inom Projekt Internetaccess som arbetat mycket med de tekniska frågorna är Patrik Fältström som idag arbetar som teknikdirektör på Netnod.
Definitionen undviker att sätta minimimätvärden på de olika definitionerna, speciellt under prestandadefinitionerna. Hur kommer sig detta? Det öppnar ju för att även access med mycket låga prestanda ändå kan kvala in som okej internetaccess.
– Slutsatsen är att just överföringskapacitet inte är något som anses vara viktigt för att något ska kunna anses vara Internetaccess [Patrik Fältströms kursivering]. Det finns många system där ute, iot till exempel, som inte kräver hög överföringskapacitet men väl korrekt anslutning. Vad gäller krav så finns det sådana på många av parametrarna. Det är parametern ”Gränsvärde” som man ska titta på, till exempel för definition 2.2 ”Förmedling av UDP med UPv4 unicast”.
– Samtidigt är det naturligtvis möjligt att vid senare tillfälle se på gränsvärden igen, bland annat baserat på de mätresultat som man verkligen får in. Men det kommer i så fall som en del i framtida delar av projektet, säger Patrik Fältström.
Hur förväntar sig parterna att efterlevnaden bland exempelvis operatörer kommer att bli? Definitionen är ju inte tvingande att efterfölja, men har framför allt operatörerna på något sätt förbundit sig att efterfölja definitionen?
– Den frågan bör man ställa till operatörerna, men generellt på marknaden är det idag ett problem att köpare och säljare alla använder olika terminologi för samma sak. Även om gränsvärden ignoreras hoppas vi att detta dokument skall reda ut en del missförstånd på marknaden, och därmed göra förhandlingar enklare för både säljare och köpare, säger Patrik Fältström.
Kan man vänta sig någon slags märkning à la krav och dylikt? Definitionerna undviker ju adjektiv som ”bra”, ”riktig” eller ”snabb" internetaccess.
– Det är upp till marknaden att bestämma, men visst kan det inträffa. Det bestämdes tidigt i projektet att specifikationen bara skall vara ”baseline” men samtidigt att det skulle vara svårt nog för de som idag levererar saker som kan uppfattas som Internetaccess att leva upp till det, till exempel på hotell, restauranger eller ”öppet wifi” i städer, säger Patrik Fältström.
Projektledaren Nicola Rigo nämner att när han gjorde förstudien hösten 2016 så ingick det att i fas 3 av projektet skapa en organisation som skulle förvalta definitionen samt att skapa en rutin för hur organisationen skulle kunna ”märka” accessen. Det återstår att se hur Internetstiftelsen kommer att hantera frågan om märkning.
– Min syn är att det i det långa loppet borde finnas en märkning av accessen. Som exempel kan nämnas TCO 95 som började märka enbart skärmar av god kvalité. Idag har vi version TCO 07 där man i stort sett märker all typ av it-utrustning, säger Nicola Rigo.
Hur kommer arbetet gå vidare med att framför allt få upphandlare och andra kunder till operatörerna att ta till sig definitionen, och faktiskt ställa krav enligt den?
– Internetstiftelsen har bestämt att följa det förslag styrgruppen för fas ett la fram till dem, att inleda fas två. Fas två innebär implementation av specifikationen, och i samband med det kommer säkerligen specifikationen uppdateras. Gällande användning av specifikationen inleddes diskussioner med dem som till exempel upphandlar ramavtal och de är intresserade att fortsätta följa utvecklingen av specifikationen, säger Patrik Fältström.
Intressant att definitionen nu inkluderar IPv6, men ingenting säger ju att operatörer ska tillhandahålla IPv6-access. Kan marknaden nu förvänta sig att utrullningen av IPv6-access kommer att accelerera tack vare att IPv6 inkluderas i definitionerna?
– Jo, det krävs i definitionerna 3.1 till 3.6.
Mer information om Projekt Internetaccess finns här.
Definitionen av internetaccess finns som ett pdf-dokument här.
Läs också:
Hur vet vi vad uppkopplingen klarar? Nu ska internetaccess definieras
”Är det vettigt att internetoperatörer uppmanar kunderna att stänga av brandväggen?
