På väg ner i tunnelbanan vid Kungliga Tekniska Högskolan ser jag en bekant nacke. Det är ju så man möter bekanta dessa dagar när alla vandrar likt ostbågar, hukade över sina respektive telefoner. Jag står still i trappan och väntar på att Patrik Fältström ska gå rakt in i mig. Det gör han. Vi kramas och han berättar generat att han väntar in resultatet från årets Locked Shields-tävling. Det är en enorm tävling i nationell cybersäkerhet. Patrik hjälpte Sverige komma trea av 23 deltagande länder.

Det är imponerande, men nu säger han att vi måste prata om internet. För ska vi kunna fortsätta använda nätet på det sätt vi gör, som ostbågar i kollektivtrafiken eller för stora och små affärer eller samhällskontakter bakom tangentbordet krävs lite engagemang.

Centraliserad partionering betyder förhoppningsvis ingenting för dig. Grattis, du är frisk! Men nu kommer du behöva bry dig lite.

Vår svenska internetinfrastruktur har byggts på marknadsmässiga villkor. Det kan säkert glädja många, men när byggnationen följt efterfrågan har vi landat i en situation där vi har för få mötespunkter för fiber. Nätdesignen är centraliserad – precis motsatsen till den ursprungligen tänkta designen för internet.

Samhällsviktiga funktioner kan sålunda störas ut antingen av misstag såsom avgrävda kablar, strömavbrott, olyckor eller påverkan av främmande makt och terrorister. Det betyder helt enkelt att det internet du har vant dig vid slutar fungera, åtminstone delvis. Du och din webbplats kan bli helt frånkopplad från nätet. En småföretagare kan skydda sig genom att ha några extra sim-kort hemma att surfa genom om huvudanslutningen bryts, men för större tjänster och samhällsinformation är det inte så enkelt.

Ett mer robust nät kan uppnås genom utbyggnad av antalet mötesplatser för fiber vilket skapar redundans. Vidare behöver etableras så kallade Särimnernoder (döpta efter grisen som överlever alla fester den äts upp på) med samhällskritisk information som fortsätter fungera även när kontakten med servern den ligger på avbrutits av något skäl. I december 2018 presenterade Sunet/Vetenskapsrådet en rapport med dessa slutsatser, men den passerade utan större politisk uppståndelse. Internet fungerar ju.

Patrik Fältström – ostbågen, ni minns – från Netnod har i en skrivelse noterat att ett välfungerande internet skall fungera som vattenförsörjningen. Du skall inte behöva tänka på den alls. Minns någon Vattenfalls kampanj ”två hål i väggen”? Så är det nu inte. Snabb och robust internetaccess är en lyx, även i Sverige. Det är inte tillgängligt för alla.

Det här är en artikel från IDG Opinion Vill du också tycka till om något? Så här gör du. »

Vi bygger samtidigt tjänster som saknar interoperabilitet, det vill säga de fungerar inte med varandra utan låser in användarna till vissa system. Det hela har i Fältströms skrivelse uttryckts som att vi bygger silos istället för lasagne. Vi vill ogärna ha en ordning där varje tjänst behöver en egen sladd, som det var före internet – en antenn för teve, en sladd för fax, en sladd för telefoni. Vi behöver åter till en ordning där vi återkommer till att sådana som Fältström och andra väsentligt skäggigare väsen rallar internet och ser till att det ”bara fungerar”, i höga hastigheter och kontinuerligt, men också får ansvar för att tillse att infrastrukturen byggs uthålligt. Marknaden kan ta hand om mycket, men inte just detta på en fragmenterad, konkurrensutsatt marknad.

Ett liggande förslag är att Sunet/Vetenskapsrådet med stöd av Netnod skall få ta ansvar för att skapa Särimnernoder och en gemensam förvaltningsorganisation för vår nationella it-infrastruktur. It-kommissionen – om någon till äventyrs minns den – föreslog ett samordnat bygge och förvaltning redan i slutet av 1990-talet, men man valde inte att göra så. Fibernätet har byggts privat till företag och privatpersoner med lågt pris som styrande medel. Helheten för samhället har ingen historiskt sett tagit ansvar för. Robusthet har inte varit en faktor för konstruktionen. Frågan som bör utredas nogsamt är hur lite pengar vi från samhällets sida kan spendera på ytterligare fiber, men fortsatt uppnå robusthet?

Om internet plötsligt slutar fungera kommer väldigt mycket av det vi gör i dag sluta fungera. Man behöver inte ha en hatt klädd i folie för att förstå att vi behöver robusthet för internet.

Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin presenterade i en rapport i mars i år att den digitala infrastrukturen inte är anpassad för dagens situation, trots att internet är en förutsättning för ett ökande antal vitala samhällsfunktioner. Jan Nygren, ordförande i projektets styrgrupp, konstaterade att kunskapen om dessa förhållanden är för låg. Kapacitet och driftsäkerhet är helt avgörande inte bara för att bygga nästa stora tjänsteleverantör på internet, utan också för att samhället ska kunna fungera.

Du behöver kanske inte fullt ut förstå varför centraliserad partionering är ett problem. Rinnande vatten var väldigt länge en lyx. Folkhemmet lyckades efter hundratals år lösa det problemet. Låt det inte ta lika lång tid för oss att hantera vår grundläggande internetinfrastruktur. Skäggen kan fixa detta, bara vi ger dem uppdraget och resurserna.

En av de första internetgiganterna i Sverige hette Spray. Det lanserade idén om ett nytt nätanslutet folkhem, där alla skulle ha tillgång till ett öppet internet och dess tjänster - ett ”funky folkhem”. Kanske är det en idé värd att samlas runt?

Vi behöver säkra upp att vi även fortsatt kan vandra på stan hukade likt ostbågar över våra telefoner.

Låt oss börja med att tala om internet. Patrik Fältström fortsätter iväg i kvällen, ut från tunnelbanans mörka korridorer. Själv står jag kvar med en sugande känsla i magen och funderar på hur man skaffar extra sim-kort till datorn.

Mikael Pawlo
Vd för Red Flag

Läs också: En shuriken för mycket – debatten om våld i datorspel på väg tillbaka