Libra är en käftsmäll mot alla dem som tycker att en blockkedja ska vara öppen och starkt decentraliserad. Decentralisering är närmast religion inom blockkedjevärlden. Och Libra är inte decentraliserat, i vart fall inte till den grad som många, med viss rätt, önskar att en blockkedja ska vara.

Faktum är att Libra inte ens är en blockkedja i traditionell mening, alltså datastrukturen är inte en länkad lista av block med transaktioner. Libra använder ordet ”blockchain” för att det är ett väl inarbetat koncept, och för att det är ett trendord inom marknadsföring, ungefär som det diffusa ordet AI.

Libras ”blockkedja”, sett till datastrukturen, är ett så kallat merkle-träd som lagrar data och tillstånd om alla historiska transaktioner på ett sätt som gör att data inte kan manipuleras. Merkle-träd har även den fördelen att applikationer kan läsa vilka data som helst, från vilken tidpunkt som helst, från blockkedjan för att verifiera dataintegriteten – utan att behöva verifiera alla block från genesis-blocket fram till den transaktion man vill verifiera. Det senare är fallet med bitcoin.

Libra
Libras ”blockkedja” är ingen blockkedja i traditionell mening sett till datastrukturen. Transaktionsdata lagras istället i ett märke-träd utan egentliga ”block” av transaktioner.

En hög grad av decentralisering är nödvändigt i ett peer-to-peer-nätverk bestående av noder som inte kan lita på varandra, och inte ens ska behöva lita på varandra. Att köra en nod inom nätverken för bitcoin och ethereum är öppet för vem som helst inklusive världens ondaste hackergrupper. Det är bara att installera mjukvaran på en uppkopplad server och köra igång.

Libras nätverk består i dagsläget av endast 28 noder som ägs och drivs av organisationer som på många sätt faktiskt kan lita på varandra – det är nämligen inte vilka organisationer som helst utan stora kända företag. Detta är ett radikalt och nytt grepp inom blockkedjevärlden, och har mött en hel del kritik från traditionalister som vill se starkt decentraliserade blockkedjor vars noder drivs av en anonym allmänhet.

Kritiken går i stort ut på att Libra kommer att ligga i händerna på stora företag med kommersiella intressen, vilket i och för sig stämmer, men det är ju samtidigt en normalitet för i stort sett alla tjänster på internet med den skillnaden att tjänsterna oftast ligger i händerna på ett enda företag.

Valderande noder drivs av en exklusiv klubb

Libra Blockchain är med andra ord en så kallad tillståndsblockkedja (permissioned blockchain) i bemärkelsen att det krävs tillstånd för att få vara med och driva en nod. Däremot är det fritt fram att replikera hela kedjan i en nod med endast läsrättigheter, vilket är klokt då de flesta operationer mot en blockkedja är läsningar, plus att applikationer kan läsa data från en lokal replika, vilket ökar prestanda.

Libra Associations ambition är att gå över till en tillståndsfri blockkedja (permissionless) inom fem år. De flesta vanliga blockkedjor är av typen permissionless, och om Libra Association menar allvar med sin ambition att öppna blockkedjan för alla, är det den vägen de måste vandra. Det är en god ambition och vi får hoppas att de lyckas. Om inte annat vore det bra för systemets trovärdighet i längden.

Anledningen till att Libra Association väljer denna väg är dels kontroll, dels prestanda. Att de vill behålla kontrollen i ett initialt skede får man trots allt ha viss förståelse för – det finns för många exempel på blockkedje-projekt som havererat på grund av bristande kontroll eller sammanhållning – och prestandafrågan är inte löst på sikt.

Libra Association siktar på miljarder användare. Det kommer innebära miljontals transaktioner per sekund. Det finns inte en blockkedja i världen idag som ens kommer i närheten av den kapaciteten. Ska dessutom möjligheten att köra validerande noder öppnas upp måste Libra Association helt enkelt uppfinna något som inte finns idag, vilket de också skriver i sitt vitpapper.

Den prototyp som finns idag, ett så kallat testnet, till skillnad från ett mainnet, har enligt dokumentationen pressats upp i cirka 4000 transaktioner per sekund, vilket är imponerande och i paritet med en erkänt snabb, och inte speciellt decentraliserad kedja, som EOS, men långt ifrån tillräckligt för att uppfylla visionerna.

Libra är alltså en kryptovaluta med en modern blockkedja i botten, som i traditionell mening inte är en blockkedja utan ett merkel-träd. Det viktiga konsensusprotokollet är BFT, en variant av HotStuff, vilket borgar för goda prestanda och hög säkerhet, men det lilla antalet validerande noder i peer-to-peer-nätverket ökar risken för konspirationer.

Libra ägs inte av Facebook utan av Libra Association, en medlemsorganisation där Facebook bara är en av medlemmarna. I nästa del ska vi ta en närmare titt på Libra Association är förklara varför Facebook valt att släppa kontrollen till en fristående organisation.

Den som önskar fördjupa sig i teknilogin bakom Libra kan med fördel läsa Libras tekniska vitpapper.