Under de senaste åren har diskussioner om hur vi ska avvärja klimathotet och skapa en långsiktig hållbar utveckling dominerat stora delar av den offentliga debatten. I fokus har våra flygresor och vår konsumtion av rött kött stått. Sverige har etablerat begreppet ”flygskam” som fått stor internationell spridning. ”Köttskam” kommer inte långt därefter.
Debatten har lett till förändrade beteenden och många företag och privatpersoner har sett över sitt resande och börjat väga klimatpåverkan mot nyttan eller nöjet med till exempel en flygresa. Något som bland annat lett till en minskad efterfrågan och påskyndad klimatomställning av flyget. Samtidigt som tågresor har fått ett rejält uppsving. Vi ser också hur konsumtionen av växtbaserade proteiner skjuter i höjden.
Under coronapandemin har de digitala mötena fått sitt stora genombrott hos allmänheten. Familjer äter digital middag med släkt och vänner, undervisning sker på distans, vi jobbar hemma, företag arrangerar digitala afterwork, och så vidare. Nya begränsningar har skapat nya möjligheter. På sikt kan det här bidra till en väsentlig klimatförbättring eftersom vi sannolikt kommer se en direkt beteendeförändring kopplat till hur vi utnyttjar modern teknik. Men här finns också en helt annan aspekt av hållbarhet som länge glömts bort i debatten, av både företag och konsumenter, nämligen hårdvarans påverkan på klimatet.
Om digitaliseringen fullt ut ska ses som en klimatmöjlighet måste vi medvetandegöra företag och konsumenter om hårdvarans påverkan på miljön så att vi alla kan börja ställa krav på datorer, telefoner, bildskärmar och övrig utrustning som används på jobbet, i skolan och i hemmet. Vi kan inte blunda för den klimatpåverkan som hårdvaran har utan måste aktivt ställa om produktion och design så att effekten på miljön minimeras redan nu.
Vid tillverkning av hårdvara används idag kemikalier och metaller som inte går att återvinna, vilket leder till en onödigt hög kemikalieskatt. Producenterna har ett ansvar att börja ställa om sin produktion för att minska användningen av kemikalier och på så sätt också minimera skatten. Konsumenter och företag kan börja ställa tydliga krav på den hårdvara som de väljer för att minimera konsumtionen av icke-återvinningsbara metaller och kemikalier.
På samma sätt måste vi lyfta frågan om hårdvarans koldioxidpåverkan. I bästa fall är man medveten om elförbrukningen (när datorn används, men hur ser det ut när den är vila). Men man måste titta på hela klimatavtrycket under produktens hela produktlivscykel. Från design och tillverkning till användande och återvinning.
Tillverkarna kan påverka och måste ta ansvar genom att fatta medvetna val i varje steg av produktionen. Vi borde också gå samman och etablera gemensamma standarder och krav för att konsumenter, företag och organisation ska känna sig trygga när de väljer ny hårdvara. Tillsammans behöver vi höja den lägsta acceptabla nivån rejält!
Men det är inte bara tillverkarna som kan bidra till att sätta frågor om hållbarhet på agendan. Köparna har stor möjlighet att styra branschen i rätt riktning genom medvetenhet och höga klimatkrav på hårdvaran. Ett bra första steg är att ställa tre enkla frågor när du köper hårdvara: Hur mycket el förbrukar produkten? Vad är dess totala koldioxidpåverkan? Och hur hög blir kemikalieskatten, det vill säga hur många skadliga kemikalier innehåller den? Tillsammans kan vi skapa en hållbar utveckling.
Helena Kappen
Affärsområdeschef Surface & Devices på Microsoft Sverige
