Med jämna mellanrum dyker det upp rubriker om att någon kommun, myndighet eller något företag ”helt” byter ut proprietära mjukvaror mot öppna, så kallad öppen källkod eller open source. Det frammålas ett motsatsförhållande mellan proprietära och öppna mjukvaror som i praktiken väldigt sällan existerar. Så har dramaturgin varit sedan decennier. Denna polarisering mellan något som framställs som två världar, gagnar få om någon.
Inom datahantering och dataanalys finns det inget som helst motsatsförhållande mellan proprietära och öppna program. Alla framstående leverantörer med breda sortiment inom dataanalys och datahantering jobbar med båda typerna av mjukvaror, så även Sas Institute.
Till att börja med, vad är det för skillnad mellan de båda typerna? De viktigaste skillnaderna är följande:
Proprietär mjukvara ägs och kontrolleras till fullo av företaget som äger mjukvaran. Leverantören behöver inte visa källkoden för mjukvaran för någon och inte heller tillåta någon annan att modifiera den, vilket ses som en konkurrensfördel eftersom chansen att skapa en unik produkt ökar. I praktiken leder det här till att en proprietär mjukvara oftast utvecklas inom ett företags väggar, med ett företag som ansvarar för den.
För öppna program, eller öppen källkod, gäller att koden är tillgänglig för allmän beskådan och i de allra flesta fall också kan modifieras av vem som helst, ofta under förutsättningen att den modifierade koden också görs tillgänglig för vem som helst. Det här leder ofta till att flera företag och organisationer, samt mer eller mindre löst sammansatta grupper av individer, så kallade communities, bidrar till utvecklingen. Ibland sker utvecklingen helt och hållet i sådana här kollektiv. Ibland finns det ett företag eller organisation som har en roll som motsvarar den som ägaren till en proprietär mjukvara har, som jobbar tillsammans med kollektivet. Och ibland är det bara ett företag som sköter utvecklingen.
Varför framställs det som om det finns ett motsatsförhållande mellan proprietär och öppen mjukvara, förutom på grund av eventuell missriktad sensationslystnad?
De främsta orsakerna finner vi i en rad missförstånd, här är tre av de största:
- Öppen mjukvara är alltid gratis. Sant är att många öppna mjukvaror inte har någon licensavgift, vilket de i och för sig kan ha, men i det stora hela kostar även de pengar. Många kunder som använder öppna mjukvaror köper till supportavtal och andra kringtjänster. Om det finns en licensavgift, eller andra motsvarande avgifter, så utgör den bara en del av hela kostnaden för en mjukvara.
- Det är antingen eller för kunderna. Det är ganska få företag och organisationer som till fullo bara använder den ena typen av mjukvara. Inom ett område som dataanalys behöver de flesta kunder mjukvaror av båda typerna för att bygga lösningar.
- Det är antingen eller för leverantörerna. För att erbjuda en komplett lösning för till exempel dataanalys förlitar sig många leverantörer, som Sas Institute, på vissa öppna mjukvaror som komplement till de egna proprietära mjukvarorna. En samlad lösning kan erbjudas i form av ett paket med båda typerna av mjukvaror, med en enda supportlösning, eller i form av integrationsmöjligheter.
Det finns även en del missförstånd vad gäller riskanalyser för de båda typerna av mjukvaror. Ibland utmålas det som ett vågspel att satsa på öppen mjukvara, i tron att det inte finns någon organisation som ansvarar för den.
Det här är en komplicerad diskussion, men man kan konstatera att det finns risker med båda typerna av mjukvaror. Å ena sidan finns det inget som säger att en proprietär mjukvara från en liten, dåligt skött, leverantör är mindre riskabel att använda än en öppen mjukvara som utvecklas av ett kollektiv av ansvarsfulla utvecklare. Å andra sidan finns det risk för en stor dold kostnad för företag som väljer att använda öppna mjukvaror utan supportavtal, eftersom de får lägga mer resurser på att lösa problem själva.
I praktiken kanske det är mer på sin plats att göra riskanalyser för öppna mjukvaror, men de bör göras för alla typer av mjukvaror som är tänkta att fylla viktiga roller för verksamheten.
På Sas Institute använder vi öppna mjukvaror för vår egen utveckling, men framför allt för att integrera system ute hos kunder (oavsett om systemen är proprietära eller bygger på öppen mjukvara). Varför väljer leverantörer av proprietära mjukvaror, som Sas Institute, att även jobba med öppna mjukvaror? Det finns flera skäl, här är några:
- Den främsta orsaken är att vi ofta kommer i kontakt med öppna mjukvaror ute hos våra kunder, när vi hjälper till med lösningar för integration.
- Det finns en fördel med att baskomponenter som används av många också utvecklas av många, i form av öppen källkod. Det gör att de enskilda leverantörerna kan fokusera på mer specialiserad funktionalitet och att bygga integrerade helhetslösningar.
- Att baskomponenterna utvecklas i samförstånd, som öppen källkod, ökar kompatibiliteten och interoperabiliteten för de olika mjukvarorna som används i praktiska lösningar.
- Det blir ekonomiskt gynnsamt för alla, kunder och leverantörer, att många hjälps åt med att bygga vissa mjukvaror.
- Den utvecklingsprocess som blir följden av öppen källkod ger fördelar för vissa typer av mjukvaror. För andra projekt passar det bättre med proprietära mjukvaror.
- Ibland har en grupp utvecklare som skapat bra lösningar helt enkelt valt att jobba med öppen källkod.
Man kan sammanfatta det med att välja samarbete där det passar bäst och att hålla sig på sin egen kant där det passar bäst. Kontentan är att vi på Sas Institute, och de flesta andra leverantörer av mjukvaror, lever i en hybridvärld med både öppna och proprietära mjukvaror. Vi ser ingen anledning till att det kommer att förändras inom överskådlig framtid.
Det finns så många tekniska och ekonomiska fördelar med att använda både öppna och proprietära mjukvaror att det vore dumt att inte göra det.
Datavärlden är en hybrid.
Kristoffer Nilsson
Senior advisor architecture på Sas Institute
