Cyberattackerna har ökat i jämn takt under de senaste 30 åren. Det gångna halvårets pandemi – och den påskyndade digitaliseringen som kommit till följd av den – har dock snabbat på hotutvecklingen på ett sätt få av oss hade kunnat förutse.
Enligt Interpols siffror ökade antalet skadliga koder med nästan 600 procent och antalet skadliga domäner ökade med nästan 800 procent – bara under pandemins första månad! Under april månad i år ökade intrången mot världens dataservrar med 23 procent, och i juli registrerade Kaspersky över 400 000 skadliga applikationer – före pandemin var samma siffra 300 000.
Det är värt att notera att de flesta hackare bakom attackerna är unga, och ännu inte nått sin fulla tekniska potential. Det är alltså högst sannolikt att attackerna blir fler och mer avancerade ju mer erfarenhet hackarna får – och ju fler kriminella aktörer som börjar söka sig till nätet.
Det är också viktigt att komma ihåg att vi blir allt mer sårbara inför it-hoten ju mer våra liv utspelar sig på nätet, och ju fler av våra samhällsfunktioner som blir uppkopplade. En typ av skadlig kod som tar över en dator idag kan mycket väl orsaka omfattande samhällsskada inom en snar framtid – om våra makthavare inte vaknar.
För att kunna skydda sina medborgare framöver är det nödvändigt att man från politiskt håll redan nu ökar det internationella samarbetet kring it-säkerhet. Ju mer information som utbyts, och ju fler moderna tekniker som utvecklas, sprids och implementeras, desto bättre. Det är också hög tid att etablera ett internationellt system för informationsutbyte mellan nationer och internationella rättsorgan som till exempel Interpol.
Detta sker i viss grad redan, i de fall ansvariga aktörer väljer att göra det, men för att vi verkligen ska kunna bygga en modern internationell it-infrastruktur som kan matcha de kriminellas framfart behöver ett sådant arbete standardiseras på ett betydligt mer omfattande sätt.
Det är dock inte här den största utmaningen ligger för att säkra nätet. För även om alla världens regeringar plötsligt skulle bestämma sig för att satsa alla sina resurser på den senaste tekniken och på att etablera ett maximalt informationsutbyte så skulle det ändå inte vara möjligt för dem att implementera ett pålitligt säkerhetssystem i nuläget. För mankraften saknas.
Ingen nation har i nuläget mänskliga resurser nog att implementera och hantera de existerande säkerhetslösningar som behövs för att motverka att nätet förvandlas till laglöst land. Och i takt med att angreppen blir fler och mer sofistikerade kommer denna situation bara att förvärras så länge ansvariga makthavare inte agerar.
Det har varit fantastiskt att bevittna den attitydförändring som skett under de gångna decennierna, i form av politikernas ökade kunskap och intresse för it-utveckling. Få av dem vägrar numera att erkänna vikten av en säker digitalisering. Nu är det dock dags för nästa steg: att inse att nyckeln till morgondagens cybersäkerhet inte primärt stavas teknik – utan utbildning.
Det är hög tid att alla regeringar som har för avsikt att skydda sina medborgare etablerar storskaliga utbildningssatsningar för nästa generations säkerhetsexperter. Och ju fler av dem som skapas desto bättre. Oavsett vilka nya säkerhetslösningar som kommer att se dagens ljus under de följande decennierna så kommer det alltid att behövas personer för att implementera och hantera dem.
Bara människor kan rädda oss.
Eugene Kaspersky, grundare av Kaspersky Lab
