Hösten 2017 exploderade metoo runtom i världen och fick enorma effekter i många länder, inte minst i Sverige. Den 19 november 2017 släpptes #teknisktfel som ett av de första branschuppropen.
Till samordningsgruppen för #teknisktfel fick vi in över 400 vittnesmål och genom dem blev det tydligt att sexuella trakasserier, nedvärderande kommentarer och exkluderande bemötande är en vardag för alltför många kvinnor inom teknikbranschen.
Såhär på dagen tre år senare, vad har då förändrats?
För det första har metoo inneburit att skulden börjat förflyttas från offer till förövare vilket är fantastiskt. Generellt har metoo dessutom lett till en kunskapshöjning och ett medvetandegörande om vad sexuella trakasserier är. Och människor reagerar och agerar när saker och ting händer som inte är okej. Trots dessa framsteg kvarstår väldigt mycket arbete.
Förra året redovisade Diskrimineringsombudsmannen sin tillsyn av 150 arbetsgivare inom it-branschen. 119 företag, det vill säga cirka 80 procent, brast i sina riktlinjer och/eller rutiner vad gäller trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier. Endast 28 arbetsgivare hade godkänt på alla punkter.
Det är alltså det mest grundläggande som många bolag inte ens lever upp till. Samtidigt var det just det grundläggande som många företag lyfte i fråga om vilka åtgärder de tagit som ett resultat av metoo.
Problematiken är dock större än rutiner och riktlinjer. Frågan om sexuella trakasserier handlar i väldigt stor utsträckning om makt. Inte bara i fråga om vem som utsätter vem utan i fråga om offrets utsatthet gentemot sin förövare och i förlängningen gentemot företaget. Precis som i så många andra branscher och arenor i samhället, står de som blivit utsatta inför ett svårt ställningstagande – ska hen berätta, ta det vidare, anmäla?
Rädslan för repressalier är stor, det framkom oerhört tydligt i vittnesmålen. Men ibland är det också så att i de fall den utsatta faktiskt vågar rapportera vad som hänt är det för döva öron. Det undersöks inte, det ignoreras eller det sopas under mattan. Ofta för att förövaren är en person i maktposition, kanske den där stjärnsäljaren eller en högt uppsatt chef. Ofta för att den som tar emot berättelsen om vad som hänt inte riktigt vet vad den ska ta för nästa steg.
Samtidigt står den här branschen inför en enorm utmaning vad gäller kompetensförsörjning. Andelen kvinnor som söker sig till och stannar kvar inom it, visar på en nedåtgående trend. Företag har helt enkelt inte råd att inte ta den här frågan på allvar. Men så länge vi inte vågar ställa de som beter sig fel till svars, hålla dem ansvariga och ta konsekvenserna kommer företag fortsätta betala priset. Priset är förlorad kompetens och ett försvagat arbetsgivarvarumärke.
Frågan till dig som jobbar på ett it- eller teknikbolag måste nu vara: hur tar du och din organisation ansvar och ägarskap för att säkerställa trygga arbetsmiljöer för alla? På riktigt? Inte bara på pappret men i vardagen? Hur följer ni upp? Hur håller ni ansvariga till svars? Och hur säkrar ni upp att de i maktposition inte slipper undan?
Det är hög tid att prata om de här svåra frågorna. Bara så kommer ni som bolag kunna bli en inkluderande, relevant och attraktiv arbetsgivare.
Sara Jonasson Ginters, konsult på Via Consulting och en av samordnarna bakom #teknisktfel, teknikbranschernas metoo-upprop
