För James Hughes blev detta en av anledningarna till att engagera sig i transhumanismen.

Folk brukar se ut som frågetecken när man säger
att transhumanismen = framtiden.

Nej, det är inte ”trans” som i dragshow!
Nej, det är inte en kulturfilosofisk skola befolkad av franska vänsterkvinnor i Chaneldräkt!
Trans som i Sven Hedins reseskildring Transhimalaya.

Bortom. Bortom människan. Alltså: Hur kan vi ta människan bortom sina – till synes givna – biologiska begränsningar genom att använda förnuftet?

Hur kan vi få bukt med åldrandet och leva i 500 år eller mer? Kan vi bli riktigt smarta genom att injicera en miljard nanodatorer i hjärnan eller få elefantminnen av att knapra piller?

Då får man nästa reaktion: Fascism! Övermänniskoideal! Tänk på baaarnen och inte dig själv!

Sure, varför inte skapa designerkids som aldrig är allergiska samt immuna mot hörselskador på dagis?

Enter James Hughes! Han kallar sig själv ”socialdemokratisk transhumanist” aller ”technoprogressive” och en sådan behövs nog för att ta grejen från antipolitisk nördnivå till att verkligen bli ”världens farligaste ideologi”, som tankesmedjorna Eudoxa och Arena nyss (i positiv anda) kallade den på sitt seminarium.

Tekniken kommer. Hur förhåller vi oss till den om vi inte bara vill ropa nej och agera i enlighet med religiösa eller emotionella urrk-reaktioner?

James Hughes anser att ”biopolitiken” blir nästa stora politiska slagfält. Positioneringarna pågår. Biokonservatism finns i alla politiska läger.

I sin bok Citizen Cyborg: Why Democratic Societies Must respond to the Redesigned Human of the Future lägger han fram argumenten för att politiken måste se till att de där kommande metoderna att förbättra människan blir säkra, effektiva och jämlikt fördelade.

Sedan är det bara att köra på.

Traditionellt har vi funderat på hur vi ska ”bota” avvikelser från något tänkt normalläge.

Men som Hughes frågar: Vad är skillnaden mellan att exempelvis ”bota” någon genom att öka intelligensen från 80 till 100 eller att i stället ”förbättra” någon genom att öka den från 150 till 170?

Ingen enligt honom själv och nämner att samma vecka som president Bush använde urrk-argument till att tala om stamcellsforskning och djurmännisko­hybrider lyckades forskare ”bota” Down’s syndrom hos möss som fått sig ett shot av mänskliga gener.

Hughes är aktiv i World Transhumanist Association, som leds och skapades av svensken Nick Bostrom, filosof och forskare på Oxford.

De som var med på nätet under första halvan av 90-talet minns en av de första stora svenska sajterna med massor av länkar och texter och innehåll. Det var übernörden Anders Sandbergs privata paradis, även han en av profilerna inom transhumanismen, numera doktor i beräkningsneurobiologi.

Men det handlar inte bara om biokemi. Ray Kurzweil har blivit känd bland computernördar genom ”den teknologiska singulariteten”.

När vi lyckas skapa datorer och artificiell intelligens som är smartare än vår egen hjärna, ja då kommer de att kunna bygga ännu mycket smartare maskiner och människor och så vidare.

Utvecklingen på alla tekniska områden kan då bli nästan oändligt snabb.

Ett kunskapens svarta hål. År 2045 ska det visst inträffa. Det vore nog bra om mänskligheten har hängt med och ser positivt på möjligheterna till dess.

Till dess kan vi glädja oss åt att forskare i Nature Neuroscience just avrapporterat att de byggt en mus som inte kan bli deprimerad. Den är permanent glad och säger aldrig nej!

Oscar Swartz
är nätveteran, ekonom och skribent som även bloggar på swartz.typepad.com/texplorer