Fredrik snackar vidare med Olle Westergård om assembler, att skaffa sig kompetens kring vad man jobbar med, och om att ersätta system när det behövs. Avsnittet är en direkt fortsättning och avslutning på avsnitt 433 och 438. Det skadar inte att ha lyssnat på dem innan, men det är inte livsnödvändigt.

Alla måste inte vara assemblerexperter. Det tar mellan tre och fem år att bli expert. Och oavsett system måste du ju ha systemkompetens, det spelar ingen roll hur gammalt eller nytt systemet är. Och om du bara köper in kompetensen är det ju inte ditt system. Det kanske passar om det inte är ett kärnsystem och du inte vill kunna vara innovativ.

Olle berättar om andra system han varit med om att lägga ner - varav ett handlade om att flytta från ett tekniskt sett nyare system till ett äldre.

Varför tror folk att det ska vara så mycket bättre att köpa in generella system som försöker lösa mycket fler och större problem än de man själv har, om man istället kan bygga något som passar en, och som man har en massa kunskap om?

En stordator kan undvika många problem – och slippa dela upp system, få kapacitets- och konsistensproblem och en massa annat. Vad måste man göra för att kunna växa?

Folk i omgivningen kan tycka att det är jobbigt att man håller långa perspektiv, ingen vill ha tioårsperspektiv i sin tvåmånaderssprint. Safe och andra agila processer får det inte att gå fortare, och låter en inte ta genvägar heller. Däremot kanske man bli fegare och bara tar sig an saker man är säker på att man kan leverera? Det handlar inte om pessimism, det handlar om att göra ett bra jobb.

Olle förespråkar att fokusera på de svåra problemen – vad är det som faktiskt är svårt i det man ska lösa?

Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack@tobiashieta@iskrig, och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas.

Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna prenumerera och recensera oss i Itunes!