Det började med att sonen spelade om pengar på nätet och nyfiken-heten väcktes. Ingrid, 55, ville se vad det var och öppnade ett eget spelkonto på Svenskaspel.se. Något år senare är hon fast.

- Jag har spelat bort över 100 000 kronor och har försökt att lägga av men det går inte, förklarar hon.

Att hon är spelberoende har hon redan erkänt för sig själv. Nu vill hon varna andra för det snabba spelandet på internet.

- Det ligger ett sådant förnekande i det här. Jag har försökt att varna folk och tagit upp ämnet i bingochatten flera gånger. Men det är ingen som lyssnar.

Passar kvinnor
Att fler och fler kvinnor dras till nätspel är inget som förvånar Thomas Nilsson, vd på Spelinstitutet.

- Kvinnor spelar gärna inte på kasinon eftersom det är typiskt manliga miljöer. Men helt plötsligt har det skapats en ny miljö där de är på hemmaplan, och de kan spela när det passar dem, förklarar han.

Någon direkt ökning av spelberoende bland kvinnor har Spelinstitutet inte märkt av, varken på behandlingshemmen eller på hjälplinjen, men det betyder inte att det inte kommer att öka.

- Det dröjer innan spelaren utvecklar problemen och innan de söker hjälp för det. Därför kan det ta över ett år innan det märks på vår hjälplinje. När fler prövar får också fler bekymmer. Vi har fått några samtal från kvinnor som söker hjälp och av erfarenhet vet vi att när samtalen börjar komma är det bara toppen på ett isberg, säger Thomas Nilsson.

Enligt Ingrid är ökningen tydlig. Antalet kvinnor som spelar nätbingo på Svenskaspel.se är många fler än för ett år sedan.

- Loggar man in de dagar som det är löning eller den dagen barnbidragen kommer syns det extra tydligt.

"Inte tillräckligt"
Regeringen har under flera år arbetat för att få fram en handlingsplan för spelberoende och spelmissbruk. Bland annat satsade socialdepartementet 9 miljoner kronor 2003 för att förebygga spelberoende och stora delar gick till forskning. Enligt Thomas Nilsson är det inte tillräckligt.

- Det finns inte tillräckligt mycket forskning om vad som framkallar spelberoende. Staten borde avsätta mellan 40 och 50 miljoner till forskning och behandling, säger han.

Martin Nilsson, sakkunnig på socialutskottet, medger att det är en viktig fråga och ett växande problem.

- Riksdagen har beslutat att öka potten men det finns mycket mer att göra. Det är ett nytt socialt problem som tilltar och kunskapen om hur det ska hanteras saknas, säger han.

Fotnot: Ingrid heter egentligen någonting annat.