Hatade och älskade – IBM:s stordatorer vill inte dö

Med introduktionen av IBM:s senaste generation av stordatorer – z16 – bygger IBM vidare på en av de mest framgångsrika it-systemen i historien. Här berättar vi om hållpunkterna i plåtskåpens historia:

IBM 360

Det var 1964 som IBM presenterade det som många skulle räkna som den första serien av riktiga stordatorer. Alltså IBM 360. Vid den tiden uppgav IBM att företagets centralprocessorer fanns i 19 kombinationer av hastigheter och minneskapacitet. I systemet ingick också mer än 40 slags kringutrustning för inmatning, lagring och sökning av information. Ett inbyggt kommunikationssystem gjorde att System/360 kunde anslutas till fjärrterminaler, oavsett avstånd.

System/370

Lanseringen av System/370 år 1970 befäste de stora plåtskåpens plats i företagshistorien, om man får tro IBM. När System/370 var som mest populär var det ibland en väntelista på två år. IBM berättar att månadshyran för en typisk System/370, modell 155, med ett arbetsminne på 768 kilobyte var 47 985 dollar. Om man ville köpa kostade den 2 248 550 dollar. En typisk modell 165 med ett arbetsminne på en (1) megabyte kostade 98 715 dollar i månaden om man hyrde. Att köpa den kostade 4 674 160 dollar.

Enterprise System/3090

1985 introducerades Enterprise System/3090. Det hade minneskretsar på lite mer än en megabyte. Dessutom hade det något som IBM kallade för Thermal conduction modules som snabbade på kommunikationen mellan chippen. Några modeller av 3090 körde något som gick under namnet Vector facility. Det hade konstruerats för att ”höja beräkningskapaciteten i centralprocessorn när iterativa eller repetitiva logiska eller flyttalsberäkning ska utföras på många besläktade dataelement”, skrev IBM. Inköpspriset för de större modellerna var upp till fem miljoner dollar.

S/390

1990 fick stordatorn en rejäl förnyelse med lanseringen av System/390 i 18 olika modeller. Med S/390 kom också IBM:s snabba fiberoptiska stordatorbuss Enterprise system connection (Escon). Enligt IBM hade S/390 ultratäta kretsar. Kretsarna var paketerade för att ge högre prestanda. Det fanns inbyggd kryptering och dekryptering för känsliga data, utvidgad kapacitet för superdatorberäkningar och dubbelt så mycket processorminne mot tidigare. Och glöm inte att IBM betonade sitt arv genom att understryka att program och applikationer avsedda för den ofta använda S/370-arkitekturen gick att köra på de nya systemen med få eller inga ändringar. Grundpris för de vattenkylda modellerna började på 2,45 miljoner och slutade på 22,8 miljoner. IBM uppgraderade eller la till ungefär 60 modeller till S/390-serien under 1990-talet. En stor omgörning kom 1999 med S/390 Parallel Enterprise.

zEnterprise

2010 introducerade IBM en ny generation stordatorer. De kunde hantera IBM:s bladservrar med Power- och x86-processorer från stordatorns styrenhet. zEnterprise kunde ha upp till 96 processorer och upp till 114 bladservrar med åtta kärnor vardera. Med sin typiska entusiasm kallade IBM:s stordatorfolk zEnterprise för den mest betydelsefulla förändringen av stordatorplattformen på 20 år. IBM uppgav att stordatorerna var 40 procent snabbare än föregångaren – men att den drog 90 procent mindre energi.

IBM tar till sig Linux

Med en djärv strategisk satsning berättade IBM år 2000 att företaget skulle stödja Linux på stordatorer. Det var ett erkännande av den öppna mjukvarans växande inflytande. IBM satsade en miljard dollar på att utveckla och marknadsföra Linux i alla dess former. 2014 fanns det över tre tusen Linuxapplikationer för stordatorer från mjukvaruutvecklare. År 2015 visade IBM upp en fristående burk för operativsystemet, LinuxOne. Den är nu kärnan i några av världens största it-system.

IBM köper Red Hat

Nästa kapitel i sagan om Linux för stordatorer började 2018 när IBM köpte Linux-växthuset Red Hat för 34 miljarder dollar. Därmed knöts stordatorns väldiga kapacitet för transaktioner, dess säkerhet och tillförlitlighet till Red Hat Open Shift och Red Hat Enterprise Linux. År 2020 var det över 52 procent av IBM Z-datorerna som stödde Linux.

Projektet Zowe

Linux Foundations projekt Zowe för öppna stordatorer flyttar plåtskåpen ännu längre bort från stordatorns traditionella arbetsuppgifter. Kunderna ska inte längre behöva utveckla och arbeta med företagsägda verktyg. zOS ska helt och hållet införlivas med den moderna applikationsutvecklingsvärlden, säger IBM. Gartner skrev om projektet: ”Nu får utvecklare, testare och personal in infrastruktur och drift möjlighet att använda samma verktyg som man har i den distribuerade världen. Rocket Software, CA Technologies och IBM stöder Open Mainframe Project Zowe, som gör det mycket enklare att använda verktyg med öppen källkod.” IBM beskriver Zowe som ett ramverk som ger utvecklings- och driftteam möjlighet att på ett säkert sätt hantera, styra, köra skript och utveckla på stordatorn som på vilken anna plattform som helst i molnet.

Big Cloud

Helt nyligen har IBM flyttat stordatorn till molnet, och det med besked. I synnerhet är det två nya tjänster – IBM Z och Cloud Modernization Stack 2022 samt Wazi as-a-Service – som gör det enklare för kunderna att utveckla och testa stordatorapplikationer ”as-a-service” i en publik molnmiljö. IBM Z och Cloud Modernization Stack 2022.1.1 tillhandahåller standardverktyg för modernisering av z/OS-applikationer med användningsbaserad taxa. IBM:s Wazi as-a-Service (Wazi aaS) kopplar ihop z/OS kapacitet med IBM Cloud för att ge access på begäran till z/OS för utveckling och testning av applikationer. IBM och stordatorn är också på väg mot mer molnagila, förbrukningsbaserade licenser med Tailored Fit Pricing. Det lanserades 2019. Man kan välja mellan två prissättningar så att man kan möta föränderliga kostnader för belastning och mjukvara.

Lång livslängd – en tradition

Under årens lopp har vi hört många berättelser om åldrande stordatorer som fortfarande är i drift. 2012 stängde Nasa av sin sista stordator, och 2009 kopplade USA:s representanthus bort sin sista stordator. När det hände skrev Network World att representanthusets stordator hade blivit en halvkändis. Den hade hållit reda på representanthusets inventarieförteckning och ekonomidata sedan 1997. ”Men det var tid för något nytt. Representanthuset la ut 30 000 dollar om året för att driva stordatorn och ytterligare 700 000 dollar om året för underhålla och support”, stod det.

År 2016 kunde Government accountability office (USA:s riksrevision, GAO) berätta att ett 53 år gammalt stordatorsystem användes för att hantera personaladministration och bokföring för krigsveteranernas myndighet. I samma rapport klagade GAO på att det fanns över 30 år gamla stordatorer på justitiedepartementet och socialdepartementet. Under räkenskapsåret 2019 behandlade USA:s federala skatteverk fler än 253 miljoner deklarationer och andra handlingar med två stordatorer från IBM.

Sedan dess har det skett en del modernisering. Men ”Big iron” jobbar fortfarande kvar på många amerikanska myndigheter. En studie från 2021 från Accenture-Nascio kom fram till att 89 procent av alla delstatsmyndigheter i USA har minst en stordator. 71 procent uppger att de inte har flyttat några applikationer till mainframe-as-a-service (MFaaS), ett sätt att flytta applikationerna från stordatorerna.