Globaliseringen är inte vad den har varit. Pandemin tydliggjorde svagheterna i just in time-systemet och riskerna med att inte ha lager när intrikata logistikkedjor slås ut. Och de ökade spänningarna i världen leder till att handeln inte längre flödar lika fritt utan begränsas på olika sätt.

Vi ser det i nyheterna i form av sådant som att USA utökar sina exportrestriktioner mot Kina steg för steg, begränsande åtgärder som vidtas mot Tiktok, halvledarfabriker som börjar byggas i USA och Europa för att minska beroendet av Asien.

Att handeln inte längre är lika fri som tidigare betyder dock inte att globaliseringen är död anser Björn Fägersten som driver analysföretaget Politea och också är är seniorforskare vid Utrikespolitiska institutets Europaprogram.

– Vi har haft en period med väldigt liberal globalisering där det också finns en bakomliggande politisk idé där man antar att fria värdekedjor gynnar oss både ekonomiskt och på ett samhällsplan.

Ledde inte till demokrati

Men den underliggande tanken om att handeln genom att skapa beroenden och länka samman världen också leder till att världen går mot demokrati har kommit på skam. I stället för att bli mer demokratiska har länder som Kina och Ryssland byggt upp sina auktoritära stater ytterligare.

– Förhoppningarna har inte slagit in och USA har tappat tålamodet med Kina även kommersiellt. Man ser inte att det går att vinna det långa spelet och då ser man inte längre mellan fingrarna med att immateriella rättigheter inte respekteras och att man inte har samma tillgång till den kinesiska marknaden som tvärtom, säger han och tillägger att den här rörelsen också sker i EU som delvis följer USA.

Vid sidan av att man uppfattar det som att konkurrensen inte är sjyst så finns det också en allt större rädsla för att de beroenden som finns i den globaliserade världen kan utnyttjas för att manipulera informationsflöden och att teknik ska kunna användas för att avlyssna eller på andra sätt komma över information.

Det visar sig i att exempelvis kinesiska leverantörer stängs ute från 5g-näten och att användningen av Tiktok begränsas i samhällskritisk verksamhet i allt fler länder.

– Vi litar inte på att de här länderna vill oss väl på lång sikt eftersom vi ser att de är rivaler när det gäller det grundläggande politiska systemet. Vi tror att de vill skada vårt system och det gör det till ett säkerhetsproblem.

Geoekonomi det nya

Det nya paradigm som nu avlöser det tidigare marknadsliberala kallas geoekonomi och är mer strategiskt. Det handlar om att koppla tekniska och ekonomiska flöden till utrikespolitiska vinster.

Det är alltså inte slut med globaliseringen utan den ser ut på ett nytt sätt enligt Björn Fägersten.

– Interaktionen mellan länder formas efter andra grundantaganden och drivs inte längre av samma förhoppningar, eller naivitet. Och då finns det exempelvis vissa produkter som exempelvis halvledare där vi börjar välja att tillverka och handla i en grupp av vänner.

Vilka teknikgrupper eller teknikflöden som väljs ut som mer kritiska och därför inte ska handlas helt fritt kan ibland vara selektivt och ibland bredare – men oavsett vilket så stannar flödena inte upp utan går från att inte vara styrda överhuvudtaget till att i stället påverkas av geoekonomiska ambitioner.

Andra samarbeten byggs upp

Det innebär att det byggs upp samarbeten baserat på geografisk närhet eller mellan länder som upplever varandra som vänner. Därmed delas den globala handeln in i olika zoner som kan vara både fasta och lite mer flytande beroende på produkter.

– Även om vi slutar att outsourca tillverkning till Kina så betyder det inte att vi slutar outsourca tillverkning helt och hållet – vi kanske gör mer tillsammans med Taiwan, Indonesien eller Vietnam i stället. Vilka vi samarbetar med beror lite på hur vindarna blåser.

Och ett viktigt område där det troligen kan bildas allianser är när det gäller tillgången till jordartsmetaller som ju är en slags råvara för digitaliseringen konstaterar Björn Fägersten. .

– En sådan klubb måste också innefatta säljare och om man då inte vill vända sig till Kina så är kanske de flesta aktuella säljarna inte perfekta demokratier, förutom Sverige då om vi nu blir det.

Digitaliseringen inte hotad

Den marknadsliberala globaliseringen har drivits av kostnadseffektivitet – billigast har vunnit. Sjunkande priser för komponenter har också varit en av de viktigaste drivkrafterna för den snabba digitaliseringen. Så frågan är om den utvecklingen bromsas upp när prispressen inte längre är lika hård?

Nej, det tror inte Björn Fägersten.

– Jag skulle inte säga att digitaliseringen är hotad, det är så många andra faktorer som driver på. Trots att insatskomponenter blir dyrare och mer svåråtkomliga så blir tekniken och de system de stoppas in i så mycket bättre så den tekniska utvecklingen kommer att ta ut prisökningen, säger han.

Tekniken – och techföretagen – blir däremot allt mer avgörande för maktbalansen i världen. Under kalla kriget så kom innovationen från staten, framför allt försvarsindustrin. Det var där den digitala tekniken först sipprade ut till företagen. Men i dag är det tvärtom.

– Det är tydligt att innovationskraften när det gäller ny och disruptiv teknik finns i näringslivet och forskningsinstitut. Samtidigt som det pågår en kapplöpning om att ligga först inom områden som kvantteknik och AI, det har fått en säkerhetspolitisk roll.

EU hinner inte med

Och där har framför allt EU en utmaning för det är inte här de företagen finns, något som man försöker rätta till genom enorma forskningssatsningar. Ännu har det dock inte lett till att det skapats techjättar som på allvar kan konkurrera med de amerikanska eller kinesiska.

– Frågan är då vad Europa har för roll i världspolitiken? Det är ett dilemma. Samtidigt har Sverige en möjlighet i det att vi har en intressant mix av framgångsrika spelföretag och startups som kanske skulle kunna växa, säger Björn Fägersten.

Läs också: Nye ministern vill vara snabbfotad – men de konkreta beskeden dröjer