Nu går Nato på charmoffensiv mot svenska techbolag

James Appathurai har titeln biträdande vice generalsekreterare för Nato, och som sådan leder han alliansens arbete inom nya tekniker, cybersäkerhet, kontraterrorism, hybridkrigföring och klimatförändring.

Förra veckan befann han sig i Stockholm för att möta Myndigheten för samhällsskydd och beredskap men också för att bekanta sig med den svenska techsektorn och då inte minst startup-gemenskapen.

– Vi försöker träffa och bekanta oss med techbolag, startups och scaleups, och berättar att vi ser fram emot Sverige fullskaliga Natomedlemskap, så att vi också kan ha ett fullständigt deltagande i de innovationssatsningar vi gör, berättar han i en intervju med Computer Sweden.

James Appathurai säger att det under de senaste åren – och framför allt sedan Rysslands invasion av Ukraina – har blivit allt tydligare hur viktig techsektorn är i försvaret av länder. Därför försöker Nato engagera sig allt mer i startup-sektorn och de har precis lanserat såväl en investeringsfond som ett acceleratorprogram för att hitta bolag med intressant teknik.

Han återkommer till begreppet ”dual-use-technology”, som om man översätter det rakt av blir teknik med dubbla användningsområden, men som förknippas med teknik som kan användas både kommersiellt och för försvaret.

– Sådan teknik har visat sig vara avgörande när det gäller att bygga motstånd, säkerhet och militär effektivitet.

James Appathurai vill öka startup-sektorns förståelse av Nato. Många av dem har inte funderat i de här banorna, även om deras produkter eller teknik kan användas i säkerhetssyfte.

– Vi har sett ett skifte sedan Rysslands krig i Ukraina inleddes, en fundamental förändring i sättet som privat sektor ser på säkerhet. Människor vill vara en del i att försvara vår säkerhet och förstår att den ofta är avhängig dual-use-technology.

När vi träffar honom har han precis haft ett möte och talat inför svenska techbolagschefer, och han har tidigare också hållit föredrag på tech-konferensen Sime.

Han har då bland annat pratat om två stora satsningar som Nato gör på startup-sektorn, bland annat med programmet Diana, defence innovator accelerator north atlantic, som precis lanserats. Det är en innovationsaccelerator med testcenter, coacher och som också har tillgång till ”tillförlitligt kapital”, alltså kapital som är granskat så att bolagen inte får in ”ovänskapliga parter som vill komma över immateriella rättigheter”.

Ny investeringsfond

En annan nyhet på samma område från Natos sida är en investeringsfond som uppgår till en miljard euro.

Diana är ett program som syftar till att hitta bolag som med hjälp av sin teknik kan hjälpa till att lösa specifika problem, berättar James Appathurai.

– Vi ska kunna säga att vi behöver lösningar för till exempel kryptering, nya material, framdrivning eller något annat område, och så ska vi kunna höra efter vad det finns för teknik som kan användas för de här syftena.

– Det här riktar sig alltså inte till bolag som redan är en del av försvarsindustrin, de känner vi redan. Vi vill hitta de företag, som inte är en del av försvarssamarbetet, även de små.

Han berättar att Nato anställt experter som ska fungera som coacher, de kallar det själva för challenge manager och som ska hitta ”de bästa startup-bolagen inom olika områden”. Förutom stöd med coachning och finansiering kan de också bolagen tillgång till hela ”Nato-marknaden” som består av 30 länder. ”Vår förhoppning är att de ska få tillgång till en större marknad och vi får bättre tillgång till dual-use-technology”, säger han.

När det gäller investeringsfonden går de in med en miljard euro i denna, och målet är att för varje euro de själva investerar ska privata riskkapitalbolag gå in med mellan 15 och 30 euro.

– Det här är tänkt att vara tålmodigt kapital, som inte ger avkastning i morgon utan om åtta, tio eller femton år. Om man tittar på Kina till exempel har de varit duktiga på det, de har varit tålmodiga och det måste vi också vara.

Hur stort problem är det för er att Kina köpt upp så mycket teknik i västländerna?

– Man måste förstå vilken strategisk effekt det här har haft. Genom att köpa våra immateriella rättigheter till låg kostnad, i kombination med att stjäla dem, under de senaste 20 åren så har Kina rest sig från att vara långt distanserat från USA och Europa vad gäller ekonomisk och militär kapacitet till att bli en jämlik konkurrent. Det har varit ett historiskt strategiskt skifte i maktbalansen. Vi måste skydda våra företag, både i fråga om cyber men också från förvärv.

Vad är det då för företag Nato letar efter? James Appathurai säger att de tittat på de allra minsta företag som arbetar med teknik som ingen trott skulle vara relevant för försvar, men i och med de här dubbla användningsområdena blir det plötsligt logiskt.

– Det kan vara ett företag på fem personer som är två år gammalt, men vi sitter inte och definierar tekniker. Vi definierar inte vilken produkt vi behöver i slutänden. Så fungerar traditionell försvarsindustri – man behöver en F-35 om sju år som behöver kunna vissa saker.

– Vi arbetar utifrån problemuppsättningar. Om vi har ett problem gällande kvantdatorskryptering i ett speciellt område, så undrar vi vem som har en lösning på det problemet.

Få med sig personalen

Under intervjun återkommer James Appathurai till det Nato kallar principer för ansvarsfullt användande och som han menar är centralt i deras arbete. Det har tidigare framförts protester hos personal hos techbolag om deras lösningar kan användas för militära ändamål.

– Vi vet hur viktigt det är för företag att personalen har förtroende för hur deras teknik används. Vi har kommit överens om strategier för AI och autonomi, och vi ska börja jobba med det för bioteknik och kvantdatorisering.

– Det här gör vi både eftersom det är rätt att göra det, vi är demokratier, men också av pragmatiska skäl då vi vet att företagen bara säljer till oss om de är bekväma med hur tekniken används.

Kommer det att ställa nya krav på svenska techbolag när Sverige går med i Nato?

– Jag är ganska övertygad om att svenska företag befinner sig i frontlinjen vad gäller innovation och kapacitet. De har redan arbetat med europeiska och nordamerikanska partners utan att vara Nato-medlemmar, så jag ser inte särskilt många problem vad gäller interoperabilitet, standarder eller möjliga förseningar förknippade med att lära känna varandra.

– Däremot tror jag inte förståelsen för Nato är så stor i Sverige ännu. Men det finns ett stort intresse. När jag pratade under Sime var rummet fullpackat, eftersom de vill veta vad Nato är och vad det handlar om.

Vad undrar svenska techbolag när du träffar dem?

– Utmaningen för Sverige är att de ännu inte är medlemmar och inte kan delta i de här strukturerna förrän det sker. Så därför är det en väldigt grundläggande nivå på diskussionerna fortfarande. Det handlar om handlar vad Nato är, vad vi gör, hur Diana och investeringsfonden fungerar, och vad de kan göra för att förbereda sig.

– Men vi är båda i en inlärningsfas. Vi måste också lära oss vad som finns här och i Finland.