Som den avancerade, teknik-grubblande primaten du är, kära läsare, kanske du kan svara på denna gåta: Vad är egentligen Chrome OS? En enkel fråga, kan tyckas, men en som är förrädiskt svår att svara på. Om det är något som varit närmast konstant sedan Google skapade Chrome OS för nästan tolv år sedan, så är det att plattformen ständigt genomgår stora förändringar.
I begynnelsen representerade Chrome OS en förtida vision om ett exceptionellt fokuserat slags molncentrerat sätt att använda en dator – en dator som bokstavligen bara hade en webbläsare i full skärmstorlek och inget annat runt omkring. Filosofin var beundransvärd, men konceptet var onekligen lite väl ambitiös.
Över tid har Google anpassat systemet, först genom att ta fram en mer igenkännlig skrivbordsmiljö tillsammans med ett antal inställningsmöjligheter, och sedan allt eftersom lägga in en svindlande radda av lokala appar. Idag har Chrome OS transformerats från ett ”ingenting-OS” till ett ”allting-OS”, med möjligheten att köra rena webbaserade appar såväl som progressiva webbappar, Android-appar, Linux-appar och till och med Windows-applikationer i vissa företagsspecifika scenarier.
All detta har resulterat i en imponerande mångsidig, men ibland förbryllande miljö i vilken du som användare ibland ställs inför en labyrint av överlappande valmöjligheter utan tydlig vägledning om vilket väg som är bäst. Tänk dig sedan hur den genomsnittlige Chromebook-användaren skulle se på uppgiften att reda ut alla alternativ).
Detta tillvägagångssätt har skapat en slags ödets ironi inom operativsystemet, där Chrome OS position idag på ett lustigt sätt går helt på tvärs mot plattformens ursprungliga, simplistiska syfte. Och medan Google har tagit små steg mot att adressera denna kontrast, så har det inte skett några egentliga framsteg.
Nu verkar det som att Google är på väg att lägga till ytterligare ett komplicerande lager på Chrome OS, ett lager som skapar ännu en svårbegriplig överlappning inom användarupplevelsen och som lägger till en intressant ny typ av funktion på bekostnad av enkelheten.
Detta speciella drag väcker en del irriterande frågor om Googles slutgiltiga plan för plattformen, och som vi Chromebook-bärande varelser i den riktiga världen kan förvänta oss kommande månaderna. Och hittills, i vart fall, finns det inga enkla svar.
Googles gåta kring Android-appar på Chrome OS
Den funktion vi pratar om är ett fängslande nytt sätt att få tillgång till Android-appar inom Chrome OS-miljön. Som du säkert vet kan du idag använda Android-appar på en Chromebook genom att öppna Play Store och installera en app direkt på datorn. Det är ett briljant stycke ingenjörskonst som öppnar upp allsköns praktiska möjligheter och fyller ett otal luckor inom Chrome OS universum. Det handlar om allt från avancerade ordbehandlare till grafiska tillämpningar och till och med spel.
Okej, bra, men snart kommer du även kunna strömma en Android-app från din mobil till din Chromebook – med andra ord att se och interagera med appen på din dator, fast den rent tekniskt är installerad och körs på din mobil. Om det här får det att klia i huvudet är du inte ensam.
När Google i januari förra året först visade detta koncept, presenterades det först och främst som ett sätt att få tillgång till meddelandeappar på din mobil från din Chromebook – ett ganska smalt användningsområde som mest handlar om att låta dig klicka på inkommande, mobilbaserade notiser på din dator, och interagera med meddelandet i den associerade appen, utan att lyfta luren.
Vid tidpunkten sa Google så här: Om du jobbar på din Chromebook, och din Android-mobil är utom räckhåll (den kanske ligger på laddning i ett annat rum), kommer du kunna hålla kontakten genom få tillgång till kommunikationsappar från din mobil direkt på din Chromebook – utan att installera apparna en gång till på din Chromebook.
Det känns ju vettigt, eller hur? Det lägger till en logisk och till synes användbar förmåga till Chrome OS-miljön och gör att Android-mobiler och Chromebooks kan närma sig varandra på ett sätt som naturligt komplementerar de befintliga möjligheterna.
Men nu ser det ut som att samma system kommer bli mycket mer ambitiöst. Och som vi sett tidigare, när Google blir överambitiöst kring Chrome OS kan saker och ting ibland ta förbryllande vändningar.
Den tudelade framtiden för Android-appar på Chrome OS
Så här ser det ut: En liten grupp har fått tillgång till en tidig testversion av det system som strömmar appar från Android till Chrome OS – och till skillnad från den smalt fokuserade och meningsfulla tidiga versionen av systemet, så verkar det nuvarande tillvägagångssättet utvecklat för omedelbar strömning av samtliga appar på din mobil.
Som det ser ut nu dyker funktionen upp som en ny panel i aktivitetsfältet Phone Hub i Chrome OS, en panel som visar en lista av de senaste från mobilen öppnade apparna tillsammans med en komplett lista över alla installerade appar på enheten. Du kan välja vilken app som helst i listan, och öppna den i ett mobilformat fönster i ena hörnet av datorskärmen. Det ser helt klart ut som en ny funktion, i alla fall på ytan.
Men om man funderar på konceptet och dess existens sida vid sida med det befintliga sättet att installera Android-appar lokalt på Chromebook, så börjar dess slutgiltiga syfte se lite dunkelt ut. Och det ser sannerligen ut som att detta kommer lägga till ett nytt klibbigt lager av krånglighet till Chromebooks användarupplevelse.
Nämligen: Varför och när skulle du vilja installera en app på din Chromebook istället för att strömma samma app från din Android-mobil? Och hur i hela världen ska den genomsnittlige Chromebook-ägaren kunna greppa denna valmöjlighet – speciellt om denna nya väg presenteras bara som ett alternativt sätt att uppnå samma grundläggande resultat som redan finns?
Om inte Google har en noggrant genomtänkt plan för att hjälpa Chromebook-ägare att navigera denna valmöjlighet varje gång den kommer upp, kommer detta i allt väsentligt ge oss samma sinnesbedövande gåta till val av källa för appen en gång till.
Vad är anledningen, värdet, och den upplevelsehöjande känslan med detta? Det som är intressant med det här är följande: Varje gång jag har fått möjligheten att prata med folk på Googles Chromebook-team och frågat dem om framtida funktioner, speciellt relaterat till Android-kopplade koncept på väg till Chrome OS, har de påpekat att de inte vill göra något bara för att de kan. De vill bara göra en sak om de ser en specifik anledning och en viktig form av värde till den sidan av upplevelsen, och på ett sätt som blir vettigt för den specifika plattformen.
Som Thomas Riedl, Googles chef för produkter för företag och utbildning, sa till mig under vårt samtal tidigare i år: ”Vi vill inte bara hinna ikapp eller kopiera funktioner. Vi vill lägga till funktioner så att de kan ge en tydligt förbättrad användarupplevelse”.
Så när jag ser hur det här nya systemet för att strömma Android-appar tar form, kan jag inte annat än undra: Vad är den anledning, det värde, den upplevelsehöjande och plattformsspecifika känsla med detta system – speciellt givet det faktum att möjligheten att installera lokala Android-appar redan finns? Hittills är svaret inte direkt uppenbart.
Och hittills har Google inte uttalat sig för att sprida lite ljus i ämnet. (Jag tog kontakt med företaget, men ingen representant hade möjlighet att ge en officiell kommentar just nu).
Google har länge ägnat sig åt en svår balansakt mellan att behålla enkelheten och öka användbarheten inom Chrome OS universum. Tidvis har företaget mästerligt navigerat denna utmaning. Och tidvis – som med den nuvarande djungeln av källor till apparna på Chromebook – har företaget gett oss rikligt med kraft och verktyg på bekostnad av en framkomlig upplevelse som är enkel att förstå sig på.
Om inte Google lyckas tillhandahålla någon klar och tydlig vägledning för varför dessa till synes redundanta sätt att använda Android-appar finns, och exakt när och varför man bör välja den ena möjligheten över den andra, kommer detta senaste tilläggs öde bli att föra oss tillbaka mot förvirring.
Missförstå mig rätt: Chrome OS ändlösa evolution är ofta både en tillgång och en fördel. Men i grund och botten är det mjukvarans enkelhet som på ett meningsfullt sätt skiljer det från de mer konventionella operativsystemen. Vi kan bara hoppas att Google inte faller för långt ned i kaninhålet och missar denna målsättning, och glömmer bort vad som verkligen gör Chromebooks så attraktivt, användbart och unikt.