Ivar Jacobsons karriär som metodutvecklare spänner över mer än fem decennier. Från att ha varit en av dem som skapade den komponentbaserade utveckling som Ericsson började använda 1968 till att i dag vara drivande bakom Essence, en best practice-modell för mjukvaruutveckling.

Och på vägen har han också hunnit med att ta fram uml – ett språk för modellering av objektorienterade program och var också djupt involverad i nästa steg – program­utvecklings­processen rup.

Båda delarna blev stora framgångar men fick ett abrupt slut när de agila metoderna rullade in med full kraft.

– Rup blev för stort och dog kvickt när den agila rörelsen kom. Det var mer småskaligt och lättare att lära – då kändes rup klumpigt, säger Ivar Jacobson som lägger till att mycket av det som fanns i rup fortfarande finns kvar i andra metoder.

Det nya med de agila metoderna var att de fokuserade mer på social ingenjörskonst än teknik anser han.

– Det är mer av en social, mänsklig, verksamhet om hur man exempelvis driver självorganiserande team.

Struntade i pension

2003 kom den punkt då hans karriär inom metodutveckling kunnat vara över. Det var året då han kunde ha valt att gått i pension. Men Ivar Jacobson har oförtrutet fortsatt att utveckla nya idéeri det egna bolaget Ivar Jacobson International.

Nu är hans syn på utveckling dock agnostisk – han vill inte längre driva bara en enda möjlig metod.

– Det har blivit lite av en modeindustri, där man byter mode lite oftare än vad man behöver. Folk som i grunden gjort något tekniskt bra blir gurus, vilket i realiteten innebär att de blir till metodförsäljare i stället. Och gurus hör inte hemma i en modern industri – experter men inte gurus, säger han.

För att ha något att utgå ifrån tog han med start 2005, i samarbete med ett antal andra utvecklingsexperter, fram en slags gemensam grund för mjukvaruutveckling som resulterat i standarden Essence, som antogs 2014 och som gör anspråk på att vara kärnan i allt arbete med systemutveckling.

– Vi arbetade med Essence vetenskapligt för att det skulle bli mer förståeligt. Beskrev vissa delar matematiskt för att det skulle bli tydligt för akademiker också – för Essence ska kunna användas både ute i verksamheter och av akademiker, inte bara det ena eller det andra.

Det tog inte slut med att Essence blev en standard utan Ivar Jacobson och hans kolleger gick vidare med att ta fram en best practice-samling- Resultatet är nu ett ekosystem av mini-metoder som är tänkt som ett slags smörgåsbord.

– Meningen är att olika team ska plocka de bitar som passar bäst och sedan kan man standardisera sitt eget ekosystem över hela bolaget. Om en individ hittar på ett bra sätt att jobba så går det att dela med sig av det i våra verktyg och så får man betalt om en kund använder det. Det behöver inte bara vara de stora stjärnorna som bidrar – det är öppet för alla.

Risk att fastna

Värdet med det är att det ger en utgångspunkt för samtal i teamet om hur arbetet ska läggas upp. Ett ställe att starta på i stället för att starta från ingenting. Och att slippa välja en metod och sedan slaviskt följa den.

– Ofta tas det fram alldeles för specifika sätt att jobba. Idag finns väl ungefär tio kända metoder att utveckla program men de har väldigt lite gemensamt – lite överdrivet bara samma alfabete. Inte ens begrepp som ”software development” eller ”software engineering” finns det någon gemensam uppfattning om.

När man sedan väljer en metod utifrån det så är man fast.

– Man går in i ett metodfängelse där inget enkelt går att ta med till en annan metod.

Ivar Jacobsons sätt att angripa det har just varit att ta fram små, väldefinierade och tydliga mini-metoder för att komma ifrån det. I stället för att följa modetrenderna och kasta ut allt när världen förändras så har han sett till att det i Essence är möjligt att förändra och samtidigt ha kompatibilitet bakåt.

– Du kan vara agil eller följa vattenfall eller följa vad du vill – Essence är väldigt applicerbart. Folk börjar förstå att man kan opponera sig och att man inte bara behöver acceptera en pådyvlad metod. Det har aldrig funkat och kommer aldrig att funka, säger han.

Fakta

Ivar Jacobson är elektroingenjör från Chalmers och doktorerade 1985 med en avhandling om programspråk på KTH. Han har arbetat på Ericsson där han var med och utvecklade AXE-växeln. 1987 startade han bolaget Objectory som sju år senare, 1995, köptes upp av Rational Software. 2000 startade han det egna bolaget Jaczone och 2004 startade han Ivar Jacobson International.

Han har bland annat mottagit Gustaf Dalén-medaljen 2003 och nyligen tilldelades han LifeTime Achievement Award från World Agility Forum.

Metoder som Ivar Jacobson ligger bakom:

Uml, Unified modeling language. Ett språk för modellering av objektorienterade program. Det innebär att det är ett språk för modellering innebär att det inte används direkt för programmering, utan för att beskriva hur programmen ska vara uppbyggda. Lanserades 1997 och blev branschstandard samma år.

Rup, Rational unified process. En program­utvecklings­process baserad på Uml.

Semat, software engineering method and theory. Ett enhetligt sätt att beskriva de teoretiska grunderna för systemutveckling och tillvägagångssätten vid realisering av system.

Essence. En standard som antogs 2014, baserad på Semat. Har också utvecklats till en best practice-samling – ett ekosystem av mini-metoder.