”Ju högre utbildningsnivå som krävs för ett yrke, desto större potential för automatisering”. Det är en av slutsatserna i en rapport om generativ AI och den ekonomiska potentialen för Sverige som konsultfirman McKinsey nyligen presenterade.

Enligt McKinsey är den stora möjligheten med generativ AI att automatisera komplexa arbetsuppgifter, som kopplas till beslutsfattande, samarbete, kreativt arbete, planering och styrning. Uppgifter som i regel utförs i yrken som kräver högre utbildning. Och eftersom Sverige har en stor del kunskapsarbetare med högre utbildning kan vi bli ett av det länder där automatiseringen med generativ AI får snabbast genomslag.

Effekten av detta mäts i termer av produktivitet:

”Sådan automatisering frigör tid som medarbetare kan lägga på andra uppgifter, vilket i sin tur öppnar för ökad produktivitet och ekonomisk vinning”, skriver McKinsey.

Den här synen, att AI kommer göra det möjligt att lägga tid på annat, eller att det är ett hjälpmedel för människor snarare än en ersättare, återkommer ofta.

Ett annat exempel är Oxford-forskarna, en av dem svenske Carl Benedikt Frey, som för tio år sedan fick stor uppmärksamhet med sitt forskningspapper som hävdade att 47 procent av alla jobb låg i riskzonen för datorisering. Forskarna har nyligen återvänt till sin rapport, i ljuset av generativ AI-genombrottet. Någon ny siffra vill de inte sätta, men, de menar att generativ AI över huvud taget inte ska ses som en teknik för automatisering, utan som en teknik som förenklar vissa arbetsuppgifter.

Allt det här låter ju väldigt bra ur ett tjänstemannaperspektiv. Men det den här synen missar lite är hur företag vanligtvis fungerar och vad företagsledningar faktiskt säger att de ser för potential med sina AI-investeringar. För visst, det handlar om delvis om produktivitet, men det finns förstås en annan del också.

Vi ser ju nämligen undersökning efter undersökning där beslutsfattare uppger att generativ AI även är ett sätt att minska personalstyrkan. Enligt IDC, till exempel, säger 28 procent av de tillfrågade europeiska företagsledarna att de redan diskuterat att ersätta anställda med automatisering. Och 78 procent planerar att ersätta upp till en femtedel av sin personalstyrka med ”digitala kollegor”.

Det är inte svårt att förstå, eller ens förutse, de här svaren. Personal kostar nämligen pengar.

AI-utvecklingen har tagit rejäl fart men är ur många aspekter fortfarande i sin linda. Det är omöjligt att säga hur nära sanningen alla dessa prognoser (och det finns många) ligger. Om möjligheterna, om riskerna, hur snabbt det går.

Men utgår vi från att de stämmer hyfsat väntar ett dramatiskt skifte på arbetsmarknaden. Och till skillnad mot många andra teknikskiften är det alltså tjänstemännen, kunskapsarbetarna med högre utbildning, som ligger pyrt till. Det kan bli ett brutalt uppvaknande för många.

Tecken på att något är på väg att hända kan ses i att det börjat röra på sig i fackförbunden. Bara i oktober har exempelvis Akademikerförbundet SSR släppt ”Sveriges första fackliga handbok i AI” och Akavia har varit delaktiga i en stor studie om AI och yrkeslivet. Det är tydligt att facken vill ta position i frågan.

Tjänstemannafacken då. I LO-förbunden är det inte alls samma aktivitet. Dels för att det inte direkt är undersköterskorna som hotas denna gång, dels, gissar jag, för att automatisering sedan länge är vardagsmat i industrin.

Så hur kommer tjänstemännen att reagera? Upp till kamp?

Financial Times kolumnist Rana Foroohar argumenterade härom veckan för att utfallet av manusförfattarstrejken i Hollywood, antagligen den första stora strejken med direkt koppling till generativ AI, kan ses som en typ av AI-reglering. Men en AI-reglering som, till skillnad från de som diskuteras bland politiker och techledare, görs nedifrån och upp. Och att det lyckades inte minst för att kunskapsarbetare sitter på ett annat politiskt inflytande än traditionella arbetare.

Och så är det ju även i Sverige i dag. Det är medelklassens gunst som politikerna helst av allt vill vinna, och det är mot medelklassen som många av de satsningar som får mest tid i rampljuset görs. Frågan är hur politikerna tänkt tackla en medelklass som plötsligt ser sina jobb automatiseras bort, och som rentav slår bakut?

Regeringen aviserade tidigare i höst att en ny AI-kommission kommer att tillsättas, och man får nästan förutsätta att det här är en av punkterna som ligger överst på agendan. För om det inte finns en plan för hur det här skiftet ska hanteras kan det nog bli riktigt, riktigt svettigt.