EU ökar pressen på företag att agera för att inte bara minska sitt klimatavtryck utan öka hållbarheten ur alla aspekter och nu är flera direktiv och förordningar på gång.
Ett är det nya direktivet CSRD, EU:s Corporate Sustainability Reporting Directive, som innebär att företag ska ha med hållbarhetsperspektivet i sina årsrapporter för 2024 som de lämnar in 2025 och det handlar inte bara om klimat utan samtliga relevanta miljö och sociala aspekter.
Bland annat handlar det om att inte bara de växthusgasutsläpp som rör den interna verksamheten inkluderas utan också indirekta utsläpp som sker i värdekedjan ska räknas med.
Till att börja med gäller de nya reglerna större företag men vartefter kommer direktivet också att omfatta mellanstora och små företag.
Samla in nya data
För att lyckas med rapporteringen krävs att hela företaget bidrar men faktum är att it-avdelningen har en nyckelroll eftersom det i grunden handlar om att få ordning på sina informationsmängder – och i vissa fall börja samla in data som man inte hållit reda på innan.
Och då duger det inte att rapportera data en gång varje år anser Filip Dessle, klimatstrateg på Knowit.
– En förutsättning för att lyckas fatta informerade beslut är att data samlas in löpande. Det handlar inte bara om den egna organisationen utan om leverantörer och kunder och är ganska komplext, säger han.
– Teknikutvecklingen gör också att vi har goda möjligheter att klara det i dag – och it-avdelningen får en central roll för att integrera och automatisera dataströmmar. Det kan vara rätt komplicerat att samla ihop data och hanteringen har ofta varit ganska manuell.
Djungel av it-stöd
De större företagen som omfattas först bör vara på banan – om inte är det hög tid – men faktum är att även mindre företag påverkas redan nu eftersom de ofta är underleverantörer och nu börjar de större företagen begära in uppgifter från dem som de behöver för sin hållbarhetsrapportering.
– Ta ett litet byggföretag med 15 anställda – för att de ska klara att leva upp till kundernas rapporteringskrav så behöver de någon typ av it-stöd – och det är en djungel. Alla leverantörer säljer in system nu. Och det kräver mycket kompetens för att förstå vad man behöver, säger Ingemar Jansson, vd för Enpact, ett konsultbolag specialiserat på att förverkliga klimat- och hållbarhetsambitioner med digital teknik.
– Risken är att man blir inlåst i ett system som man inte har behov av eller har förmåga och resurser att hantera.
Filip Dessle håller med om att det är en utmaning för de mindre företagen.
– Ja det finns många som lovar mycket – att en plattform på ett enkelt och automatiserat sätt kan lösa hela CSRD-rapporteringen, säger han.
– Då är det viktigt att ha en tydlig kravställning för många vill passa på att positionera sig. Och investerar man i ett system kan det bli en ganska stor omställning om man sedan måste byta.
Omfattande arbete
Filip Dessle lägger till att eftersom CSRD kräver att företag ska hantera nya grupper av data som de inte är så vana att jobba med kan det vara en utmaning även för stora bolag med både resurser och kompetens.
– Även om de har bättre förutsättningar behöver det inte betyda att man lyckas sätta upp datarinsamlingen. Det är ett omfattande arbete att implementera och det är en datakvalitetsfråga.
Ett sätt att lösa problemen för de mindre företagen kan vara att de större hjälper sina underleverentörer att sätta upp system för indata. Men samtidigt ställer inte CSRD så hårda krav på perfekta data.
– Det går bra att arbeta med schabloner och snitt i dag. Det kan dock skärpas på sikt och då finns det ju en risk att de underleverantörer som inte lyckas lämna de data som efterfrågas kan slås ut.
En viktig del i CSRD är det som kallas dubbel väsentlighetsanalys – det första som företagen måste göra. Det är en analys i två dimensioner där man dels identifierar vad i företagets verksamhet som har en väsentlig påverkan på miljön och samhället, dels vad som är finansiellt väsentligt och som riktar sig till ägare och investerare. Den analysen avgör sedan vad som behöver ingå i företagets hållbarhetsredovisning.
– Förutom att välja ut vilka hållbarhetsområden som man ska arbeta med ska man också redovisa sina mål och hur man har tänkt att ta sig till de målen, säger Ingemar Jansson och lägger till att det är just i förverkligandet av målen som digitalisering kan bidra med lösningar.
– En del företag har valt att belysa digitalisering som ett eget hållbarhetsområde i och med att det medför både risker och möjligheter i omställningen. I den nya lagstiftning är det dock oklart om bolag förväntas hantera digitalisering på det sättet eller om det snarare ska ses mer som ett medel för att uppnå alla övriga hållbarhetsmål. Det är lite av ett virrvarr hur man ska rapportera digitaliseringens möjligheter och risker i enlighet med CSRD, säger han cih tillägger att frågan just nu utreda av branschföreningen Digitaliseringskonsulterna som väntas komma med en rekommendation före årsskiftet.
Enklare att jämföra
Både Ingemar Jansson och Filip Dessle är noga med att inte måla ut de nya reglerna som ett ok som läggs på företagen utan ser stora möjligheter också.
I och med att företagen lyder under samma regelverk så får de nyckeltal som går att jämföra – medan de tidigare var svårt eller omöjligt att göra en sådan jämförelse vilket bland annat gör det möjligt för investerare att bättre kunna bedöma hur de ska investera hållbart.
Insamlingen av nya data möjliggör också nya typer av datadrivna beslut.
– De åtgärder företag behöver göra för att ligga i linje med CSRD:s rapporteringskrav möjliggör ökade möjligheter att fatta datadrivna beslut och förstå hur de är rustade för att ligga i linje med 1,5-gradersmålet. Bland annat genom att göra analyser av åtgärder som behöver göras på kort, medel och lång sikt för att nå sina klimatmål, säger Filip Dessle.
– Det kan också ge spinoffeffekter – företag kan ta del av varandras data och samarbeta på ett mycket bättre sätt än tidigare.
Börja med inventering
Även om många företag har CSRD på radarn så är alla inte i full gång med arbetet ännu konstaterar Ingemar Jansson.
– Det är ju en massiv lagstiftning som rullas ut nu och som med all typ av lagstiftning så gör de flesta så lite som möjligt tills det behövs.
Det första som behöver göras på it-avdelningen är en datainventering där man ser vad som behöver samlas in.
– Vissa data samlar man redan in – ibland kommer det upp helt nya. Det gäller att ha dialoger med leverantörerna och sedan skapa ekosystem. Kanska kan man ha plattformar där man ser till att alla data kommer in, säger Filip Dessle.
Och det är viktigt att det sker automatiserat så att man slipper plocka data ur mejl och enkäter.
– Det måste vara hanterbart. När dataflödena ökar ska man inte behöva pilla med det och undvika mänskliga fel. I stället för att sammanställa det i Excel så kan man fokusera på strategiarbetet.
Läs också: Utvecklarveteranen varnar för gurus och metodfängelser
