Hovrätten ansåg att åklagaren inte bara måste visa att nedladdning skett, utan också att den åtalade var den som disponerade utrustningen var när det skedde.
Skärmdumpar räckte inte som bevis.
Kammaråklagare Chatrine Rudström, Antipiratbyråns Henrik Pontén och Lars Gustafsson vid Ifpi är några av dem som resonerat i termer av att nästa logiska steg efter domen bör bli att polisen systematiskt beslagtar datorerna så fort misstanke förligger.

Hoppet för den tekniska vägen för att skydda upphovsrätten har sina brister.

Ett litet exempel på vilken assymetrisk situation som uppstår är Truecrypt, ett krypteringsverktyg som skapar en virtuell krypterad hårddisk i en fil och sedan använder den som en riktig disk.

Det skapar en inre och en yttre partition, där allt på Truecrypt volymen är krypterat, även filnamn och foldernamn.
Vid en razzia kan polisen få tillgång till lösenord, men det primära lösenordet ger inte tillgång till den gömda informationen, som inte kan skiljas från slumpmässiga data.
Då det är matematiskt obevisbart att utpeka att datorn har en inre partition och finna det olagliga materialet så är beslag inte så värdefullt.

Då det rör sig om öppen mjukvara kan liknande program sprida sig hos allmänheten. Fildelnings­kriget har rubbat mångas förtroende för teknikens öppenhet.
Man förväntar sig det som den utökade övervakningen signalerat: att även om man har rent mjöl i påsen blir man kontrollerad. Då vill man skydda sig.

Därför efterfrågas mer anonymisering, och i längden kommer piraterna att få ett tekniskt övertag genom en snabb och diversifierad teknisk utveckling.

Jakten på fildelare kan bli en oöverstiglig kostnad för polisen, samtidigt som avskräckningsvapnet nu desarmerats.
För att inte förlora allmänhetens respekt för upphovsrätten behövs en politisk och samhällelig opinionsbildning. Förhoppningen om att bekämpa piraterna via juridik och ett övervakat nät har fått gå på plankan.

Waldemar Ingdahl
vd, tankesmedjan Eudoxa, som arbetar med frågor om hur ny teknik påverkar samhället