Det är lätt att utse Powerpoint till syndabock. Vi har väl alla suttit igenom alltför många och långa presentationer och sett myriader av punktlistor komma insusande, rad för rad, på skärmen. Det finns faktiskt en hel sfär på webben med hatartiklar. Sök på ”powerpoint bashing”!

Det klassiska argumentet är att Powerpoint orsakade den amerikanska rymdfärjan Columbias krasch – informationen om de skadade värmesköldarna fanns i tre presentationer om sammanlagt 28 Powerpointbilder men de allvarligaste indikationerna förkortades till obegripligheter i punktlistornas kortfattade summeringar. Nasa hade informationen framför ögonen men såg den inte.

Det är naturligtvis ett extremt exempel och med tanke på att det hålls 30 miljoner presentationer om dagen med Powerpoint så är det en försumbar felprocent. Men om man i stället funderar på vad dessa 30 miljoner visningar kostar så blir bilden en annan. Lägg ihop alla arbetstimmar som välbetalda chefer lägger ner på att välja typsnitt och Clipartbilder med all arbetstid som de åtminstone 300 miljonerna åhörarna tillbringar i föreläsningssalar och konferensrum! 

Två grupper

Kritiken mot Powerpoint kan delas in i två grupper: Dels allmänna slängar som egentligen är riktade mot taffliga föreläsare eller klåfingriga hemmasnickare som envisas med att varje sida ska komma flygande med ett swosh och varje textrad ska komma knattrande från olika håll.

Den uppvägs av en rik flora råd och tips med inriktningen ”Det är inte programmets fel”. Dels en seriös diskussion om hur Powerpoint per automatik förenklar och till och med styr innehållet, eller sättet som tankar och processer formuleras. Det linjära flödet av bild efter bild enkelriktar och inbjuder inte till alternativa resonemang. Punktlistorna tvingar ner allt till korthuggna fraser – max sju punkter per sida, max sju punkter per rad, som IBMs gamla tumregel löd.
Mest känd är professor Edward Tufte som bland annat analyserade de bilder Boeing visade för Nasa. Hans broschyr om Powerpoint kan köpas för rimliga sju dollar och då får man formuleringar som den här: Powerpoint låter talaren låtsats hålla ett riktigt anförande och publiken att låtsas höra på.
Vanligt hos lärare och säljare

Detta var några av utgångspunkterna för ett lunchseminarium hos Uppsala Learning Lab, som är en del av avdelningen för utveckling av pedagogik och interaktivt lärande vid Uppsala universitet. Den lilla salen var full – kom ihåg att Powerpoint är lika vanligt hos lärare som säljare – och de som anmält sig i tid fick kaffe och lunchmackor. Rubriken var provocerade: Nej, inte ännu en Powerpoint!

– Mediet drar blickarna till sig och får lätt huvudrollen. Det gäller för talaren att inta scenen och få blickarna på sig. Alltså får det inte vara för mycket text som åhörarna måste traggla sig igenom. Talaren måste läsa av publiken och anpassa sitt tempo och tajming, framhöll Otto Fischer, lektor i retorik, när vi diskuterade hur man kan göra presentationerna bättre.
Han anser också att många lägger ner tid på fel saker:
– I stället för att öva på animationer och övergångar borde man provköra sin presentation gång på gång och träna på tajming och pauser. Kanske lägga in pausbilder där man kan vänta sig diskussion. Lära sig vad man vill säga så att man samtalar med publiken i stället för att läsa från Powerpoint.

Plus och minus
Hans medtalare Erik Borälv, forskare på avdelningen för människa-datorinteraktion, summerade för- och nackdelarna med Powerpoint:

– På plussidan: Presentationer kan återanvändas, sparas så att ens efterträdare vet vad som sagts och delas med kolleger. Powerpoint ger möjlighet till visualisering och uppmuntrar till metodiskt, strukturerat tänkande. Men det är också likriktande och opersonligt. Punktlistorna leder till låg informationstäthet och alltihop uppmuntrar till dåligt beteende när tankeprocesser reduceras till nyckelord.
Publiken hade många frågor och det fanns lika många argument för som emot till exempel om man ska dela ut åhörarkopior eller ej.

Erik Borälv varnade för överlastade bilder med tabeller och text. Några sätt att göra dem lättare att smälta är:
• Gör diagram av tabeller.
• Förkorta meningar till punktlistor.
• Använd animationer för att beskriva processer.
• Lägg in bilder och tala själv.
När vi gick ut i Observatorieparken efter seminariet hängde en kommentar från publiken kvar i luften:
Ingen hantverkare skulle klara sig om han hanterade sina verktyg lika dåligt som vi hanterar vårt enda verktyg. Så länge ni snubblar på tekniken kommer ni aldrig till pedagogiken!

Fakta

1982 Bob Gaskins på labbet Bell Northern Research får idén till ett program som kan göra en serie overheadbilder. Projektnamnet Presenter byts 1984 till Powerpoint.
1987 Powerpoint 1.0 lanseras för Macintosh.
1987 Microsoft köper Gaskins företag och program för 14 miljoner dollar.
1990 Powerpoint för Windows 3.0 lanseras.
1992 Gaskins och många andra lämnar Powerpoint.
1995 Innehållsguiden, Auto Content, införs som ny funktion.
1997 Scott McNealy förbjuder Powerpoint inom Sun efter att ha lokaliserat 13 gigabyte med presentationer i företagsnätet.
1998 Sun gör rekordresultat tre kvartal i rad.
2001 Ian Parker skriver ”Can a software package edit our thoughts?” i The Newyorker.
2003 Edward Tufte publicerar ”The Cognitive Style of Powerpoint”.
http://www.edwardtufte.com/tufte/powerpoint