Informationssamhället är ett samhälle som kommer alltmer nära människorna.

Men Jan Karlberg har i inläget ”Demokratifrågan försvann”, CS 8/12 -06, rätt i att ”demokratin på nätet” tycks ha försvunnit.
Visst var vi många som såg möjligheterna till bättre medborgarkontakt via nätet.

Insyn och närhet till besluten. Men intresset från resurshavarna har verkligen på senare tid inte varit på topp, om man så säger.

Det fanns förhoppningar under 90-talet. Den första it-kommissionen lade 1994 fram sin ”It – Vingar åt människans förmåga”, där vi bland annat lanserade förslag om hur medborgare och företag ska ges bättre praktiska möjlig-heter att kommunicera och delta i dialog.

Men efter regeringsskiftet tystades sådana förslag ner. Ökat medborgarinflytande blev allt mindre intressant.

Den förra regeringen hade en arbetsgrupp för ett par år sedan som bland annat analyserade digitala klyftor. Men just som den skulle gå från ord till handling avskaffades den.

Regeringen skapade sedan ett ”demokratiprogram”, men det blev fråga om ett begränsat stöd till det redan etablerade plus några punktvisa utvecklingsanslag.

Det är ett problem att kommuner, fristående grupper, forskare och analytiker inte har någonstans att ta vägen för att söka finansiering för försök med ny medborgar­dialog.
Vi har ingen offentlig institution som kan främja sådan analys och sådana experiment. Och privata källor är få.

Däremot finns många möjligheter att finansiera vidgad effektivitet.

Nu kan man visserligen hävda att ett system med tillfredsställda medborgare som får information och har insyn i beslutsprocesserna, är ett mer effektivt system i så motto att det undviker problemkostnader. Därmed blir det mer effektivt.
Men den effektivitetsvinst­en är inte i detalj uppmätt i dagsläget. Den behöver prövas praktiskt.

Man kan i vårt land komma med medborgarförslag i kommunerna. Men få sådana tas upp till behandling. Kommuner kan också anordna kommunala folkomröstningar.
Men det är bara intill de allmänna valen som ett begränsat antal kommuner gjort det.

Samtidigt har vi i vårt land medborgare där, enligt en undersökning av Sveriges kommuner och landsting för något år sedan, två av tre inte ser det som naturligt att söka kontakt med sina folkvalda politiker! Det finns en förtroendeklyfta.

Det krävs inte alltför mycket fantasi för att anta att medborgare med bättre insyn och närhet till besluten skulle vara mer demokratiskt tillfredsställda.

En grupp forskare och experter gav för ett halvår sedan ut en debattbok om dessa ting: ”Med- eller motborgare?”.
Vi har placerat den på www.d2d.nu.

Den nya regeringen har nu goda möjligheter att främja praktiska prov och forskning kring de här frågorna. Det är grunden för vår demokrati vi talar om.

Människor vill vara med, vill ha insyn och delta i dialog.
Och det gäller ofta de många små besluten – inte de stora planeringsfrågorna.

Att vara med, det kan man delvis göra via nätet, men det är inte minst fråga om att det finns organisation och politisk vilja.

Tomas Ohlin
Professor, kanslichef i den första it-kommissionen