Det står sällan ”Made in Sweden” på datorspel. Datorspel ska vara amerikanska eller japanska, och hårdvaran ska vara hopsatt någonstans runt Stilla havet.

Men Sverige har en livaktig och växande datorspelsindustri. Tre tusen företag, de flesta källarföretag, utvecklar och säljer datorspel – eller utvecklingsplattformar för datorspel.
Det blir välkomna exportintäkter.

Datorspel räknas till upplevelsebranschen tillsammans med musik, underhållning, restauranger och turism. Nina Ekstrand, som ansvarar för upplevelsebranschen på Exportrådet, en organisation som ägs av staten och näringslivet, ser datorspel som en bransch med stor potential.

– Exporten av datorspel är värd en miljard kronor om året, berättar hon, och hänvisar till siffror från branschorganisationen Spelplan-AGSD.

En miljard är mycket pengar, men bara någon promille av Sveriges export. Det är lite mindre än vad svenska musiker tar in i royalties från utlandet. Det som tyder på hög potential är tillväxten. Exporten ökar med 25 procent om året.
Det är inget som går med automatik.

– När man säljer datorspel måste man arbeta på ett nytt sätt, berättar Nina Ekstrand.

När det gäller andra produkter bygger man först upp en hemmamarknad, sedan börjar man sälja i utlandet. Den modellen är omöjlig när man ska sälja datorspel:

– Hela världen är din marknad.

Per Strömbeck är vd för den svenska datorspelsbranschens organisation Spelplan-ASGD.

– Svenska datorspelsföretag levererar till den internationella marknaden. Det är enda sättet. De skulle inte kunna distribuera och marknadsföra annars. En annan part, förlagen, måste sköta det. Och förlagen är amerikanska eller brittiska.

Det går åt mycket pengar:

– Förslag på produktionsbudget börjar på tio miljoner dollar och marknadsföring kostar mycket mer. Och för att ha en chans måste utvecklaren visa upp ett så färdigt spel som möjligt.

Datorspel blir mer och mer en massmarknad. Det är inte längre bara för entusiaster. Alla ska kunna spela. Böcker och filmer kommer i spelversioner gjorda enligt ”mer eller mindre tydliga direktiv” från förlagen.

– Men det förekommer fortfarande att ett företag utvecklar spel från ax till limpa. Och enkla spel som Tetris säljs fortfarande till mobiltelefoner och liknande.

Annars anser Per Strömbeck att det är nätspel som gäller – ”det går knappt att sälja utan” – och tredimensionella miljöer.

Pernilla Rydmark på statliga innovationsverket Vinnova beskriver ett arbetssätt som inte påminner om traditionell industri, utan snarare om skivbolag eller Hollywood:

– Produktionerna är så stora, säger hon, att du måste ta in kompetens utifrån.

Den som har en idé eller prototyp till ett datorspel kan jämföras med en ung musiker som vill ha skivkontrakt.

– Det är små företag och de har inte mycket pengar. När de har fått fram en prototyp är pengarna slut. De måste vända sig till de stora förlagen för att komma ut.

Vinnova har främst studerat utvecklingen av datorspel. Men i ett projekt har Vinnova också, tillsammans med Exportrådet och Blekinge Business Incubator, gett stöd åt en satsning på att hjälpa de minsta datorspelsföretagen att komma ut på marknaden. Det är ett fyrårigt projekt som avslutas 2007 och som kostar 700 000 kronor.