FRA säger indignerat att de inte spionerar på svenskar och inte har något intresse av det. Inte bara det. FRAs aktiviteter ska, i den nya ordningen, regleras och prövas till den grad att FRA alltid har ryggen fri.

Andra myndigheter lämnar uppdragen, en fristående nämnd godkänner dem, och FRA vidtar aldrig egna åtgärder med ledning av spaningsresultat.

Det gör någon annan.
Slutsats: Hotet mot vår integritet kommer från FRAs uppdragsgivare. Polis, säkerhetspolis, militär, departement.

Två scenarier är hotfulla: Kartläggning av sociala nätverk är det ena. Vilka besöker en suspekt webbplats i Mellanöstern?
Om A, som är terroristsympatisör, besöker den webbplatsen, är kanske B, som besöker samma webbplats, också terroristsympatisör. C skickar e-post till D som har gått på koranskola i nordvästra Pakistan.
Inget hindrar att FRA samlar in underlag till sådan kartläggning.

Det andra scenariet är överlämning av information till andra länder. Sveriges regering har ju, oavsett partifärg, lagt sig platt inför rättsövergrepp som motiverats med kamp mot terrorismen.
Att ”byta äpplen och päron” är inget nytt. Så om en främmande makt vill ha en lista på besökare av suspekta webbplatser i Mellanöstern så kommer den att få listan. Om inte från FRA, så från FRAs uppdragsgivare.

Följden blir själv-McCarthyism. Välj ditt umgänge, annars riskerar du att dina bankkonton spärras.