Det är en av de fascinerande utblickarna i en multimedieprodukt som i julas kom ut på cd-rom. Den handlar om ett område på 600 hektar söder om Linköping, kallat Tinnerö eklandskap, som i somras invigdes som kultur- och naturreservat.

Den virtuella produkten har skapats av en tvärvetenskaplig grupp, bestående av bland annat språk- och kulturprofessorn Jan Paul Strid och Tomas Rydell, forskningsingenjör på Norrköping Visualization and Interaction Studio.

Det här är ett av allt fler exempel i dag på att teknologer och humanister samarbetar inom kulturarvsområdet. Den digitala utvecklingen gör att ”de två kulturerna” möts igen och inspirerar varandra.

Projektet Tindra, ett medeltida namn på Tinnerö, gör det möjligt att följa områdets utveckling över långa tidsskeden. Det sker på ett så kallat gis-underlag. Man skapar tredimensionella bilder av varje epok inte olikt datorspelsgrafik, varifrån kulturmiljöforskningen hämtat många impulser.

En serie kartor som är möjliga att manipulera på olika sätt visar tydligt hur landskap förändrats alltsedan förhistorisk tid. Man ser växlingarna från forntid via medeltid och nyare tid till vad man kallar militärtid, då flera regementen hade Tinnerö som övningsområde.

Det finns många fornlämningar i området. Där finns cirka 600 gravar, inte mindre än 30 km stensträngar, 50 förhistoriska boplatser och drygt 20 gravfält. En virtuell karta visar från ett fågelperspektiv hur landskapet sett ut under de nämnda epokerna.

Man ser virtuella modeller av boplatser och gårdar som en gång funnits där, och ju närmare vi kommer fram till vår egen tid illustreras framställningen med kartor, bilder, filmavsnitt och dokument. Det hela kantas av berättande texter om områdets historia.

Något som slår en hos kartorna är hur graden av uppodling av landskapet varierat. Man kunde tycka att ju längre fram i tid, desto mer uppodling och jordbruk. Men i stället blir det en dipp under medel-tiden: under tidig järnålder fanns det över 50 gårdar, på medeltiden bara fem.

En orsak kan vara en kvardröjande effekt av det som skedde på 500-talet, men också att kyrkan och adeln ägde mycket mark, varvid jordbruket inte blev lika intensivt.

De 3d-grafiska modellerna, gjorda av Kristoffer Jansson, visar till och med vajande trädkronor och reflexer i fönstren på ett bättre 1800-talshus. Men som vanligt kan man undra hur tidstrogna animationerna är. Man ser till exempel hur medeltidsmänniskorna var klädda, vilket väcker ett källkritiskt problem.

– Textilierna har vi kläm på, där finns tillräckligt med forskning. I övrigt kan det vara bra att modellerna väcker debatt om hur det har varit, säger Jan Paul Strid.

Vad är fördelen med sådana här virtuella framställningar?

– De har en förmåga att åskådliggöra ett historiskt förlopp. Men inte bara det. De kan faktiskt också mana fram en ny forskningssyn. Man möblerar så att säga om bitarna.