Han pekar på att arbete inte alltid setts som en konstant. Att det, exempelvis hos ekonomer som Keynes, funnits tydliga idéer kring att ökad effektivitet skulle omsättas till mer fritid. Därför kortades arbetsdagen, vi förlängde semestrar och sänkte pensionsåldern.
– Nu fokuserar vi i stället på kostnader och förtiger nästan helt att vår kollektiva rikedom ständigt ökar. Potentialen för att arbeta mindre har aldrig varit större än i dag.
Att som Stefan Löfven möta robotiseringen med att Sverige ska leda utvecklingen och på det viset rädda jobben tycker Roland Paulsen både är osolidariskt och orealistiskt.
– Ska ett land tillverka robotarna medan de andra lever i fattigdom? Stefan Löfven säger också gärna att han är glad över de svenska spelföretagen. Och det är väl inget fel på dem – men är det verkligen det som är vårt gemensamma projekt? Candy Crush Saga? Borde det inte vara mer än så, säger han.
Läs mer: Teknikintresserade unga vill inte bli chefer
En knäckfråga är hur hans vision om en kortare arbetstid ska betalas. För Roland Paulsen är det självklart. Det handlar om att fördela vinsterna av den ökande effektiviteten. Ett sätt är att införa en basinkomst för alla, också det en politisk fråga som länge legat i dvala.
– För att det ska vara genomförbart måste det finnas ett brett folkigt stöd och det gör det inte än. Men samtidigt är det tankar som knappt diskuteras, säger han och hänvisar till hur det ser ut på annat håll. I Nederländerna där man genomför ett begränsat experiment eller våra nordiska grannländer där frågan är upp på den politiska agendan.
– Finland diskuteras det på allvar även av borgerliga partier. Men som jag ser det är det en revolutionär reform som inte ryms inom dagens samhälle, säger han.
