Man skulle exempelvis inte skriva med stora bokstäver för det skulle otvetydigt tolkas som att man skriker och det är oförskämt.

Som sedelärande historia berättades att Carl Bildt skulle ha skickat ett mejl med endast versaler till självaste USAs president och det skulle kunnat leda till en diplomatisk kris.

Sant eller inte så gick det väl rätt bra för Bildt ändå, trots det flagranta etikettsbrottet.

Som jag ser det finns det något förnedrande i hela idén med etikett – att någon annan ska påpeka hur man ska uppföra sig.

Etikettsregler utestänger folk, skiljer agnarna från vetet. Om det vore så att råden fanns till för att inviga den som står utanför en grupp skulle jag tycka att det var trevligt.

Det vore väl skönt att få hem en lista innan man börjar på en ny skola, en ny arbetsplats eller ska på fest i ett okänt sammanhang:

Det där är chefens plats, de flesta har inte mjukisbyxor i skolan, man ska ha med sig något till värden på den här typen av fest, även om det står på skylten att alla är välkomna så sitter bara niorna i fiket.

Tyvärr funkar etikettsregler snarare tvärtom, de svetsar samman en grupp som redan hör ihop och stärker på så sätt banden utåt:

Tugga inte med öppen mun för då syns det att du är ouppfostrad, särskriv inte för då avslöjar du din usla bildning/din utländska bakgrund/din bristande respekt för gamla värderingar, stirra inte på kändisar för då märks det att du är från landet.

Man skulle kunna tänka sig att det är den mossiga gamla generationen som håller på etikettsregler: kungligheter, lärare, gamla mostrar.

Men nu kommer det yngre gardet med fräscha tips.

I en kvällstidning läser jag nämligen att ”Det är hög tid för lite bloggvett och twitteretikett”, och ett radioprogram hade ett långt inslag om vad man bör och inte bör göra på Facebook.

Man bör inte utnyttja sina vänner för att bli vän med deras vänner, om någon undrar.

Inte heller ansågs det vara okej att göra slut genom att ändra sin status till singel och låta nyblivna exet upptäcka det själv.

Själv skrattar jag inombords åt de scener som spelas upp i mitt huvud när jag läser tipsen.

Finns det verkligen folk som gör så här? Skulle det ha hjälpt om de läst boken Bloggvett och twitteretikett när den kommer?

Är det här frågor som ligger långt utanför vad en lista eller bok kan hjälpa oss med?

Naturligtvis är det lockande att skriva listor på sådant som man själv inser och andra inte har förstått, men kanske skulle det räcka med enkla instruktioner som:

Kolla in läget, se hur andra gör och kombinera det med lite allmänna tankar om att det är snällt att vara snäll mot andra.

Fast det är klart att mycket till bok blir det ju inte.

Boken Folkvett och brist på etikett skulle nog bara innehålla ett citat från Kamomilla stad, där stadens enda lag formuleras av överkonstapel Bastian:

”Man ska inte plåga andra, man ska alltid bjuda till, men i övrigt kan man göra vad man vill.”