Den allmänt spridda uppfattningen att kvällsmänniskor är slarviga, bedagade typer som av ren slöhet har svårt att komma upp på morgnarna är något som upprör Lena Leissner, chef för sömnenheten på universitetssjukhuset i Örebro.
Det handlar bara om att deras kroppsrytm bygger på ett längre dygn, hävdar hon. De kan ha 25 timmar på sitt fysiologiska dygn medan en morgonmänniska kan ha nedåt 23.
– Rent fysiologiskt skiljer det mellan individer hur dygnsrytmen styrs i hjärnan och hur den biologiska klockan styr behovet av sömn. Alla har inte det perfekta 24-timmarsdygnet, säger hon.
Ju längre från 24-timmarsdygnet man kommer, desto mer kvällsmänniska är man i regel. Det kan ställa till det men det kan också underlätta.
Den som är kvällsmänniska är ofta mer flexibel och har lättare att klara ett skiftarbete. Morgonmänniskan har ofta svårare att växla tider och att till exempel anpassa sig till andra tidszoner.
– I vår värld har det blivit lite fint att vara morgonmänniska. Att vara pigg som en lärka och uppe med tuppen. Kvällsmänniskor beskrivs i stället som nattugglor. Det läggs så mycket värderingar i det men det ligger inte ett smack i att det ena är bättre än det andra.
Hon har ingen förståelse för att det så ofta antyds att kvällsmänniskor inte är lika smarta eller jobbar lika bra som morgonmänniskor.
– Det är så dumt att de skulle vara sämre. Det är vansinne att de fått den stämpeln. Enda skillnaden är att morgonmänniskor är alertare tidigt på morgonen medan kvällsmänniskor har sin alerta period senare på dagen.
Hon anser att fler arbetsgivare borde utnyttja skillnaderna i arbetsplaneringen.
– Ta till vara att det finns folk som är på topp på kvällen när andra inte mäktar med. Det är kanonbra.
Globaliseringen och de ökade möjligheterna att kommunicera världen över, dygnet runt, gör att allt fler tvingas arbeta och vara tillgängliga kvällar och nätter. Sömnproblemen ökar stadigt och fler skulle må bättre om de fick följa sin egen dygnsrytm, tror Lena Leissner.
– För 50 år sedan var det bara ett litet antal personer med utryckningsyrken som arbetade utanför kontorstid. Nu sitter många ungdomar uppe sent och spelar spel och chattar med folk världen över.
Kvällsmänniskor som inte kommer till ro förrän efter midnatt och ska upp tidigt samlar på sig en sömnbrist på en till två timmar per natt.
När helgen kommer har det hunnit bli en hel del och ju äldre man blir desto svårare är det att ta igen förlorad sömn. Och naturligtvis går det ut över jobbet.
– Man blir trött och får minnes- och koncentrationssvårigheter. Det leder till att man blir fantasilös, mindre kreativ och man lätt blir deppig och får kort stubin. Dessutom går det ut över fritiden.
Torbjörn Åkerstedt är professor på Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet och på Karolinska Institutet. Enligt honom är det biologiskt naturliga för kroppen att gå och lägga sig klockan åtta och stiga upp vid fyra fem på morgonen.
– Vi är skapade för att anpassa vår vakna tid efter ljuset och vara aktiva på dagen. Vi fungerar bäst i ljus. Det är en ren överlevnadsgrej.
Han håller inte heller med om att kvällsmänniskor är dummare.
– Det kan man inte säga. Däremot kan den som är extrem kvällsmänniska få problem med ett vanligt dagjobb. Den som sover för lite fungerar sämre och det kan såklart leda till att de betraktas som mindre lyckade på jobbet.
Det går att styra om sitt dygn som kvällsmänniska, enligt professorn Torbjörn Åkerstedt. Åtminstone till en del. I första hand handlar det om att försöka manipulera den biologiska klockan:
Tvinga upp dig två timmar tidigare på morgonen och se till att ge dig själv en rejäl dos dagsljus eller starkt artificiellt ljus.
Lägg dig sedan lite tidigare på kvällen och försök att somna.
I värsta fall kan det behandlas med melatonin som ”beordrar” kroppen att varva ner och bjuder in till sömn och tidigareläggning av dygnsrytmen.
